Göteborgsposten – 24 oktober 1872, sida 1

Hr X. hade kuappast hunnit restituera sig efter valstriden; han hade visserligen stärkt sig genom att begagna det Hoffska maltextraktölet och var i begrepp att använda Heyman Blocks sundhetesalt, som uppehåller lifvet den längst möjliga tid (och mera kan ej gerna begäras) — då han plötsligt ånyo kom i olag tillföljd af ett förslag, hvars omfång han alls icke kan fatta, men som troligen just derföre uppretar honom så mycket mera. Han har redan länge varit harmsen deröfver att vid vår skeppsbro ångare ligger vid ångare, ofta tre, fyra i bredd, antingen i färd med att intaga sina laster eller att välta ur sitt inre hela berg af lårar, balar, sastager m. m., att trängseln der följaktligen redan är stor och måste blifva ändå större när efter hand alla de stora ångfartygen som blifvit byggda eller som nu byggas vid Motala, Bergsund, Stora varfvet och annorstädes besöka vår hamn, hvarföre ock hr X. så godt han orkat har grälat på hufvudstadens vederbörande, som icke redan fogat anstalt om större kajbyggnadsarbeten vid lämpliga hamnplatser, enär påtagligt är, att då Stockholms bergslagsbana blir färdig så kommer trafiken att än mera ökas. Men så framkom revisionssekter Lindhagen med den stora idn om Stadsgårdshamnens utvidgning, anläggning af en bred magasinsgata der och dess förseende med jernvägsspår. Hr X. blef föret och främst ond deröfver att en jurist kan hafva en sådan ide,