Göteborgsposten – 24 oktober 1872, sida 1

Sveriges nitiske kommissarie vid polytekniska utställningen i Moskwa, direktör Wåhlin, har nu återkommit hit, medförande förutom silfveroch bronsmedaljer samt diplomer icke mindre än 40 guldmedaljer, hvilka samtlige utmärkelser i nästa månad skola utdelas ibland 210 utställare. Hr Wåhlin har gjort sitt bästa för att i Ryssland sprida kännedom om svensk industri och hvad i vårt land kan åstadkommas för den ryska marknaden. Men apropos den, så kan jag meddela något vägledande, och som tillika är rätt kuriöst och karakteristiskt. Innan de goda jernkonjunkturerna hade börjat, ej ens anades, begaf sig en af våra skickligaste jernförädlare till Petersburg för att der ästadkomma en debouch för sin tillverkning. Anspräkslös till sitt väsende tog han in på ott oansenligt hotell och presenterade sig mycket anspråkslöst för åtskilliga större affärsmän, med hvilka ban ville inleda affärer; men det gick ej. De mottogo honom mycket kallt och han återvände missbelåten med sin resultatlösa resa. Någon tid derefter reste en annan skicklig jernförädlare härifrån till Petersburg. Han tog in på ett af de dyraste hotellen och i några af de bästa rummen, och antog ett särskildt ekipage. Den förste han besökte var Sveriges minister, general Björnstjerna, och anhöll om hans protektion som genast erhölls. General B. erbjöd sig att ledsaga sin landsman till och presentera honom för flera at Petersburgs största affärsmän i jern och de mottogo den svenske affärsmannen med stor uppmärksamhet och afbörde hans anbud, hvartill de skulle reflektera. Ett par dagar derefter inbjödos de och han till middag hos general Björnstjerna; derefter reflekterade de ryska affärsmännen än mera, Ett par dagar senare fungerade den svenske affärsmannea som värd vid en superfin middag som han gaf för general B. och de ryska affärsmännen, hvilka snart gjorde ganska betydliga reqvisitioner i jern och med det resultat, att det stora etablissement hvari han är intresserad nu har större beställningar på Ryssland än som kunna effektueras. Det är ganska säkert att äfven den förstnämnde industriidkaren skolat göra goda affärer i Ryssland om han kunnat åsidosätta sin medfödda anspråkslöshet och vetat taga de ryska affärsmännen på det rätta sättet. En god vara rekommenderar sig sjelf är nog en riktig regel, men icke ensamt nog i tillämpningen. Derföre bar ofta inträffat att svenska artiklar på de utläudska utställningarne ådragit sig så föga uppmärksamhet. Utställarne ha varit så modesta och afmållit sig från sådana åtgärder hvarigenom deras produkter fallit i ögonen. Så torde ock förhållandet bli vid Wiener-utställningen om ej den der modestien lemnas hemma. Det ornar dock styresmannen för Jönköpings tändsticksfabrik göra, och har till den ändan bemyndigat kommissarien vid Wiener-utställningen, intendenten Juhlin-Dannfelt, att utan afseende på kostnaden arrangera en sådan utställning af nämnde fabrikers produkter, att den ådrager sig uppmärksamhet, att den faller i ögonen, och derför är det alls icke osannolikt att de små tingestarne blifva en exportartikel från Sverige ända till — Orienten.