Göteborgsposten – 17 oktober 1872, sida 1

— — Jaabeeks dotter insändt en hotande artikel, icke i sin faders tidning utan i ÅLister og Mandals Amtstidende, som är så kort, att jag kan återgifva den i sin helhet: Efter hvad som d. 2 i förra månaden passerade hos kyrkoherden Hansteen i Mandal med anlednipg af min sons dop, har jag, under min makes bortovaro på en sjöresa, beslutat att icke låta döpa min son. Jag inser att det allt mer och mer blir en nödvändighet att ha så litet som möjligt med prester att beställa. Jag tror mig ha ärft något af min faders karaktersstyrka och detta, menar jag, kommer mig nu väl till pass. Så mycket det står i min förmåga, skall jag hos min son, för såvidt han och jag lefva så länge, söka inprenta min faders grundsatser och jag skall bedja Gud om styrka till att uppfostra honom på sådant sätt, att han kan komma till attlikna sin morfader. Modern kan lagligen åläggas att inom en viss tid ha låtit döpa sitt barn, men det är att hoppas att så icke blir fallet. Jaabiek har emellertid i sin tidning förklarat presterna krig på lif och död och om också, hvilket är att antaga, presterna skulle komma att för ögonblicket bli de segrande, är Jaabiek man till att på sina möten med bondevännerna väcka en rasande storm mot presterna med anledning af dessa förhatliga förhållanden, hvilka, på det hela taget, ge anledning till ingalunda angenäma betraktelser. Som jag förut meddelat skola ske, har jernvägen mellan Kristiania och Drammen sistl. Måndag öppnats för den allmänna trafiken, på grund at kungssorgen utan alla andra ceremonier än att banan i hela dess längd befors af alla dem, som haft någonting med anläggningen att beställa samt utvexlande af artigheter mellan de båda städernas kommunalmän. Denna jornbana är endast 4 1)2 norska mil lång, men af den största vigt såsom mellanlänk i fråga om redan befintliga norska jernvägar och det svenska jernvägssystemet, hvarigenom invånarne i de fruktbara nejderna omkring Randsfjorden samt de andra stora insjöarne Spirillen och Kröderen, boende på öfver 30 mils afstånd från riksgränsen, komma i direkt förbindelse med de europeiska ångfartygsoch jernbanelinierna. Den nya banan bildar jemväl det första stycket, från Kristiania räknadt, af framtidsbanan till Bergen eller så långt som det går an att komma igenom Hallingdalen och vidare på vägen till Vestkusten. Slutligen skall en blifvande bana häritrån till städerna nere vid kusten fortsättas från denna bana. Det kommer nu med all makt att arbetas på jernbanan mellan Kristiania och Throndhjem och samtidigt sträfvar den sistnämnda stadens invånare för att tå påbörjad jernbanan öfver Morager till storsjön i Jemtland, hvilken bana af Storthingot gjorts beroende deraf att Sverige förpligtar sig till att fortsätta denna bana till Östersjön. Jag tillåter mig att fästa svenska affärsmäns uppmärksamhet på inbjudningen till ett aktieföretag här i landet, som under de sista veckorna utgjort allmänna samtalsämnet inom vår handelsverld. Företaget går ut på att åvägabringa ett kapital af 150,000 spdr för att inköpa de i Qvikne i Throndhjems amt liggande Undals svafvelkisgrufvor, hvilka efter mineralogernas beräkning skola vara outtömliga; afsättningen särdeles till Tyskland är mycket lofvande till lönande priser, men grufvornas läge är så långt aflägse från trafiken, att det till och med är omöjligt att anskaffa det nödvändiga antalet hästar för transporten, Icke mindre än 50,000 spdr af aktiekapitalet måste derföre användas till anläggandet af en hästjernbana till Störens jernvägsstation, ett ungefär lika stort belopp till inköp af grufvorna och återstoden till driftskapital. I beräkningen öfver den blifvande vinsten af företaget värderades 1 ton svafvelkis till 4 spdr eller pr skeppund 75 norska skilling, men i sommar såldes ett mindre parti deraf i Hamburg och obtinerade 99 skilling. Sedan vi från Norge började utföra svafvelkis har utförseln intet år varit mindre än 300,000 skeppund och utmärktheten och mängden af den i dessa grufvor förekommande svafvelkisen i förening med den oupphörligt stigande förbrukningen af svafvelsyra här i verlden ge alla skäl antaga, att det från Undals grufvor bör kunna hemtas minst 125,000 skeppund om året. Lågt beräknadt blir netto-afkastningen af denna qvantitet 37,500 spdr, hvilket är 25 7 ränta på aktiekapitalet. För 3 veckor sedan voro endast i Throndhjems amt tecknade 50,000 spdr; men hufvudstadens affärsmän ha på en gång börjat lifligt intressera sig för företaget, sedan man funnit att Hamburgerfirmor visat sig böjda för att öfvertaga