Göteborgsposten – 17 oktober 1872, sida 1

skola vi ha vår middag, mr Walgrave? frågade James Redmayne. I trädgården eller i parken? — Hvarken i trädgården eller i parken, mr Redmayne, svarade lagkarlen. Vi skola inbilla oss vara medlemmar af den ädla Clevedonska slägten och dinera i stora matsalen. — Nå, får gå för det då. Jag trodde att ni helst skulle ha velat att vi bredt ut en duk i gröngräset på rent landtligt sätt. Jag hoppas att mr Moles ej har något att invända mot er önskan. — Ej det ringaste, mr Redmayne. Ni kan disponera öfver matsalen så fritt ni bebagar. Hvar och en som mr Wort medför är välkommen, och jag och min hustru kunna skaffa er allt hvad ni behöfva. — Vi ha fört med oss allt som behöfves, sade tant Hanna stolt. Jag har sjelf packat korgarne. — Då kunna jag och min hustru passa upp er, mrs Redmayne, sade hofmästaren. De gingo alla nerför trapporna; tant Hanna och mr Moles i spetsen, mr Wort och mr Redmayne derefter, Grace och lagkarlen sist. — Låtom oss njuta en lycklig dag tillsammans, Grace, sade han under det de långsamt gingo ner för stora trappan. Låtom oss glömma att det finnes någonting sådant som framtiden och vara ytterligt glada och lyckliga idag. — Jag kan ej annat än vara lycklig då jag är med er, svarade hon sakta, allt för oskyldig för att tänka på faran af att så öppet bekänna sin kärlek.