vingen, och äfven hans gemål, prinsessan Clothilde, som bekant dotter till Victor Emanuel, vägrade medelst afgifvande af följande svar: ÅJag lemnade Paris d. 4 Sept. midt ibland de upproriske, som respekterade mig. Jag önskar att !å konstateradt, om Tuiers regeriag är mindre samvetsgrann. Jag lemnar blott Frankrike omgifven af gensdarmer Den bonapartiska tidningen POrdre offentliggjorde såväl detta prinsessans svar, som ock prinsens vägran. Thiers måste naturligtvis, sedan han väl gått så långt, skaffa myndighet åt regeringens beslut, och polisprefektens i Paris sekreterare begaf sig, åttöljd af två polisagenter, i Lördags till Millemont samt upprepade förvisningsordern med tillägg, att vägen skulle tagas öfver schweziska gränsen. Nu afreste prinsen och hans gemål först sedan den förre låtit offentliggöra en till nationalförsamlingens president Gråvy ställd protest mot åtgärden. Det påstås äfven, att Thiers, som för öfrigt aldrig kunnat förlika sig med det italienska sändebudet Nigra, en af Cavours skickligasto lärjungar, hos italienska regeringen begärt dennes återkallande, emedan han skall understödja bonapartisterna. Vare sig att det förhåller sig så eller ej, är det dock tyvärr sannolikt, att prinsessan Clothildes utvisande skall framkalla ny animositet mellan Frankrike och Italien, hvilka båda länders regeringar hade på sista tiden börjat åter intaga en vänligare hållning emot hvarandra.