Göteborgsposten – 15 oktober 1872, sida 2

Frän Utlandet. Prins Napoleons och hans gewåls utvisande ur Frankrike är dagens stora händelse. Först uppträdde Thiers inom nationalförsamlingens permanenta utskott emot prinsen, sägande: Regeringen har måst fatta ett särdeles vigtigt beslut. Prins Jeröme-Napolton har utan tillåtelse begifvit sig öfver franska gränsen. Ilan befinner sig hos en egendomsegare ej långt ifrån Paris. Vi ha ansett oss ej kunna tillåta hans närvaro och att vi borde uppmana honom att åter begifva sig öfver gränsen. Vi ha skickat till honom en tjensteman, stödd på en styrka, hvaraf han troligen icke skall behöfva att begagna sig. Ingen formlig och bestämd lag bemyndigar oss härtill; men det finnes tvenne beslut af nationalförsamlingen, hvilka förklara den kejserliga dynastien för afsatt. Detta betecknar, att Frankrike fördrifver ur sitt sköte en dynasti, bvilken visserligen icke mera regerar, men likväl tillkännagifver sin afsigt att vilja herrska ännu en gång. Vi ha visat oss förekommande emot medlemmar af familjen Bonaparte, hvilka ej hysa någon fientlig baktanke. En prinsessa (Mathilde Bonaparte) befinner sig sedan 18 månader tillbaka i Frankrike, dit hon fått återvända på sitt hedersord, och vi ha ej onledning att ångra det. Förlidet år ville prins Nepoleon bevista generalrådets sammanträde på Korsika; han fick tillåtelse att fara dit. Men vi förklarade honom, att vi vägrade honom rättigheten att bosätta sig på franskt område. Senare bad han oss att få passera genom Frankrike för att komma till Calais, hvariträn han skulle begifva sig till England. Afven denna begäran bifolls. Om han denna gång framställt en anhållan, skulle vi kanske lemnat vå.t samtycke. Men han har kommit på ett misstänkt sätt. Detta har ålagt oss forpligtelsen att uppmana honom att lemna Frankrike. I denna sak har ministerrådet varit enstämmigt. Jag åtager mig för egen del hela ansvaret för detta beslut, tills nationalförsamlingen åter sammanträder. de hergerlay. 1871 års permanenta utskott, hvilket jag tillhörde, granskade med hänsyn till generalrådet på Korsika trågan om prins Napoleons vistande på vårt område. Man erkände då, att ingen lag fanns, som förbjöd det. IIr Thiers var sjelt tillstädes. Jag delar aunu i dag det forna utskottets äsigt, och likväl kan man icke förebrå mig att hysa den ringaste tillgifvenbet för den kejserliga dynastien. Thiers: Jag beder icke mina kolleger att dela mitt ansvar. Vi ha helt enkelt underrättat om ett faktum, och vi ha tagit våra mått och steg i följd deraf. Vi vilja i dessa saker visa mycken tördragsamhet och tillmötesgående; men fastän prins Napoleon icke är en tillräckligt farlig person för att framkalla en verklig tara, vilja vi likväl icke, att haus närvaro skall kuuna bli en orsak till förvirring. allboville förklarade, att han ej kunde misstönkas för anhångighet till den kejserl. familjen, men han ansåg sig likväl böra erinra om ett precedensfall från förra året. Det är mycket farligt att låta regeringen lemna laglignetens område, emedan hon kan vid ett liknande fall missbruka det. Detta Tuiers bestämda uppträdande väckte uppmärksamhet på prins Napoleon. Man erfor, att denne betunnit sig nägra dagar på en egendom Millemont nära Paris, tillhörig Maurice Richard, och att bonapartisternas chefer der hållit öfverläggningar med hvarandra, bl. a. Rouher och Adelon, den senare kabinettschef under Emile Ollivier. Desea förhandlingar antagas hafva vändt sig omkring kompletteringsvalen till nationalförsamlingen d. 20 Oktober, till hvilka bonapartisterna uppstält en del kandidater, bland dem främst den forne inrikesministern Forcade i dep. Gironde. Denne senare har i dessa dagar utfärdat ett valprogram, hvari han; afoåller sig ifrån hvarje politiskt uttalande och endast lofvar att vilja arbeta för frihandelssystemets återinförande. Det säges att Forcade gjort sig försäkrad om de flesta legitimistiska rösterna. Thiers tyckes mera frukta de bonapartiska kandidaterna än de radikala. Det var hos hr Ricbard, som prinsen emottog tillsägelsen att aflägsna sig ur Frankrike. Ett antal bonapartister, som erhållit underrättelse derom, uppmanade prinsen atticke hörsamma befallningen. Prinsen löd uppma