Göteborgsposten – 15 oktober 1872, sida 2

börjat åter intaga en vänligare hållning emot hvarandra. Om det nya attentatet mot konungen af Spanien meddelar nu en spansk tidning några närmare upplysningar. Tvenne bakom statyerna på Orientplatsen i Madrid dolda män kastade en stor sten in i den kongl. vagnen i afsigt att döda monarken. Stenen föll ned för konungens fötter; brottslingarne flyktade, och man lyckades ej att gripa dem. De begingo attentatet under rop af lefve republiken!, samtidigt dermed att republikanerna inlemnade i Cortes under adressdebatten ett sörslag, hvari konungen uppmanades alt frivilligt afträda mot löfte om den nu lefvande genemtonens aktning och kommande slägtens biall. Angående Escurial meddelas, såsom ännu mera betecknande för spaniorernas försumlighet att icke förse detta slott med åskledare, att detsamma redan förut träffats sex gånger af blixten, neml. d. 21 Juli 1587, då tornet La Botica brann upp och elden sträckte sig till sakristian; d. 3 Sept. 1590, då blixten träffade tornet Las Campannas, inträngde genom en öppen läktare i koret och slog kull alla de munkar, som der förrättade sin andakt, utan att dock anställa någon skada; den 7 Juni 1671, den allvarsammaste orand som någonsin hemsökt slottet, då nära 50 tons smält bly och annan metall uppsamlades ur gruset och det behöfdes åtta år för att återställa den skadade delen; den 1 Sept. 1744, då blixten träffade Campanna och uppbrände sjukhuset, bageriet och magasinerna; den 8 Okt. 1767, och 1826 då Torre de las Damas brunno upp. — Den närvarande dyuastiens fiender ha naturligtvis genast varit framme och satt olyckan i förbindelse med en spådom, afkunnad för 100 år sedan af den berömde Escurialbrodren Melchor de la Cueva och enl. hyilken yverldens åttonde underverk skulle undergå en objelplig och sorglig olycka några dagar efter det att det lemnats af en hög dame, genom oupplösliga band förenad med sonen till en monark, hvilken skulle bringa den romerske påfven i stor förlägenhet och smärtsamt förfölja katolicismens försvarare. Som bekant, bebodde den npuvarande drottningen Escurial under den månad i år, då hennes gemål genomreste provinserna. Det torde vara af intresse att erfara, hvilka skatter bland andra som svälvade i fara att gå förlorade, men blefvo räddade: Den stora globen efter Ptolomei system; det ryktbara Codex Aureus, bestående af 168 pergamentsblad på hvilka de fyra evangelierna, St. Hieronymi företal och bref samt Eusebii Canons finnes i guldbokstäfver, icke skrifna utan utklippta af tunna guldremsor och pålagda med ett slags gummi, så fästade att ingen enda bokstaf lossnat under de förflutna seklerna; guldbskstäfverna skola väga 17 ekålp. Vidare: en Apokalyps från 13 århundradet; en mycket gammal Koran; en mängd at verldens äldsta manuskript; original-eskissböcker som tillhört Raphael, Micbael Angelo, Titian, Albrecht Därer, Breughel och andra mästare. I det antärda biblioteksrummet voro inalles 14, 661 volymer, böcker och handskrifter, och har ingen enda bok, ingen handskrift blifvit förstörd. At en officiel berättelse om Frankrikes tullintrader och indirekta skatter framgår, att de under de första åtta månaderna af innevarande år uppgått till 549 mill. fres mot 489 mill. under samma tid 1869. Totalvärdet å varor, införda i Frankrike under samma tid, har varit 2329 mill. sres mot 1965 mill. år 1869. Totalvärdet af utförda varor har varit 2339 mill. mot 1940 mill. Marskalk Bazaine lär vara sjuk. Grefve Olivier de Kermel, hvilken som bekant dödade sin bror af svartsjuka öfver att denne liksom han sjelf var förälskad i modrens kokerska, som ej brydde sig om någondera af dem, har nu fått sin dom, utgående på galererna för lifstiden. de Kremer har känt sig djupt skakad häraf, och sade till domstolen, då domen delgafs honom: ÅI hafven rättighet att taga mitt lif, men icke att vanära mig. Våra läsare erinra sig väl kommunistchefen, arbetaren ASS. En fransk tidning berättar om honom: I detsamma söm det franska transportfartyg, hvilket förde de dömda kommunisterna till Nya Kaledonien, kom till Simons Bay vid Goda Hopps Udden, kastade sig en af sångarne i hafvet och simmade emot den engelska fregatten Immortality, som nyss lemnat hamnen och befann sig på ringa afstånd från det franska fartyget. Från fransk sida gafs genast eld och en båt utsattes att förfölja simmaren, hvilken äfven snart upphanns och fördes ombord. Den dömde var Åssy. Utvandringen från Tyskland har tagit det omfång, att den gestaltar sig till att bli en verklig olycka för jordbruket, hvarför en mängd preussiska jordbrukare vändt sig till regeringen med begäran att söka vidtaga lämpliga åtgärder mot utvandringsagenternas ofog. Med rätta anmärker en tidning: Bästa medlet till förekommande häraf är att bättra