Göteborgsposten – 7 oktober 1872, sida 2

Den äfven i Sverige bekanie preussiske ministern i Rom, Brassier de Saint Simon, ligger farligt sjuk. I England har lordkansleren Hatherley afgått och följts i befattningen af den store juristen sir Roundell Palmer, hvilken! ögligen lofordas af de engelska tidningarne. En ny frivillig kår skall upprättas med särskildt uppdrag att försvara Themsen. De frivilliga skola bära flottans uniform och inöfvas af reguliera officerare på kanonbåtar, stationerade å Themsen. Regeringen lemnar ätven vapen utan ersättning. Kejsarinnan af Ryssland skall begitva sig med storfursten Nicolaus till Jerusalem, der hon ämnar uppehålla sig hela vintern. De skola fara genom Konstantinopel, hvarest sultanen förbereder ett lysande emottagande. Senare Post. Den uppståndna schismen mellan Thiers och Gambetta i Frankrike, på grund af denne senares djerfva och oförsigtiga uppträdande, synes komma att bli af särdeles allvarsamma verkningar. Enligt ett af dagens telegram, har Ryssland redan tagit det märkliga steget till en inblandning i Frankrikes inre angelägenheter, i det general Timaschoff vid ett besök hos Thiers framhållit det obehagliga intryck, som den radikale partichefen Gambettas utmanande hållning gjort, och förklarat, att de mot Frankrike vänligt stämda makterna kunna ändra mening, om Frankrike åter skulle bli härden för europeiska agitationer. Så obehaglig denna framställning än måste förefalla den åldrige, men öfver sitt Frankrike stolte presidenten, är det dock obestridligt, att deri ligger en stor del sanning, och Thiers hvarken kan eller bör lemna ouppmärksammad varningen. I sjelfva Frankrike har Gambettas fortsatta agitation väckt en stigande oro bland nationalförsamlingens medlemmar, såväl monarkister som moderata republikaner. Casimir Perier, hvilken från det orlåanska lägret öfvergått till venstra centern och af många betecknats som den blifvande vice presidenten, skall hafva haft upprepade samtal med Thiers, i hvilka han uppmanat denne att uppträda med kraft mot det radikala ofoget och framför allt att ej låta något tvifvel uppstå om, att han för framtiden icke ville veta af Gambetta, som ofta nog skrutit med det understöd, presidenten gifvit honom. Thiers tyckes sjelf ursprungligen hafva varit något tviflande i afseende på berättelserna om Gambettas festtal, men ändrat mening, då exdiktatorns eget blad Republ. frangaise meddelade ordalydelsen af talet i Grenoble, deri Gambetta hånar Thiers lojala sörsök, beskyllar regeriogen för att spela komedi och kallar nationaltörsamlingen ett kadaver. Presidentens harm säges hafva ökats genom de upplysningar, han mottog d. 1 Okt. af vexelmäklarnes syndikat (se ofvan). Venstra centerns (de moderata republikanernas) organ Bulletin conservateur republicain är bland dem, som häftigast angripa Gambetta. Bladet förklarar rent ut, att en regering, som lugnat mottager sådana slag som dem Gambetta riktat emot densamma i Grenoble, omöjligen kan hålla sig särdeles länge och att exdiktatorns agitation i Södra Frankrike påminner om reformbanketterna 1848, hvilken föregingo Februarirevolutionen. Tillika förklarar Bulletin conservateur, att hvarje 7 Å proront, I uvars UUPOTCOUmUUU GAaILIUCUtTA kunnar utföra sina radikala demonstrationer, kan betraktas som en embetsman utan anseende och inflytande, hvilka helst borde ersättas med en annan. Dessa uttalanden äro af desto större vigt, som vonstra centern ledes at sådana män som general Chanzy, Rivet, Rive, Malleville, Ricard Bardoux o. 8. v., hvilka gjort till sin uppgift att understödja Thiers politik mot monarkisternas angrepp. D. 2 d:s höll Thiers ministerråd, hvarvid samtliga medlemmarne af rådet skarpt klandrade Gambettas beteende och voro at den åsigt, att den genom Gambettas tal framkallade agitationen skulle i hög grad kompromettera regeringens sak. Något bestämdt beslut i saken fattades ej, men man öfverlade om de åtgärder, som regeringen borde vidtaga för att delgifva landet sin åsigt, i händelse Grenoble demonstrationen skullo åter upprepas. Samma afton innehöll Thiers organ Bien Publice en uppsats, hvilken strängt klandrar Gambetta för hans tal och säger: Detta tal har på få dagar gjort republiken mera skada, än dess förklarade fiender kunnat göra den. Atven det tal, som kommendanten i Paris, general Ladmirault, höll d. 1 d:s till officerarne för den armåekår, hvilken kommit från Montaudin till Paris för att aflösa Douays kår, tulkas af pariserbladen såsom riktadt mot de radikala agitationerna. Ladmirault yttrade bl. a.: Glömmen ej, m. h., att armån nu är den stora konservativa centern. Jag hoppas, attj skolen framför allt upprätthålla disciplinen, hvarförutan den ordning, som landet behöfver, ej kan upprätthållas! -Journal des Debats innehåller ock en artikel, som behandlar Gambetta med den största skärpa och hvari bland annat yttras följande, som slående träffar in på de radikala trumpetarna öfver all verlden: Det är icke de monarkiska konspirationernas fantom, som AnRAnR dar —