Göteborgsposten – 7 oktober 1872, sida 2

— Den Wellska pensionen är ej dålig, utbrast Grace harmset; pappa skulle då ej ha skickat mig dit. Det ver mest för hennes fars skull som tantens ord sårade henne. Mr Wort fann det nu lämpligt att träda emellan. — Jag skall skrifva till mr Walgrave i qväll, sade han, och jog tänker ett ni skall ha honom här om Lördag. — Det gör mig alldeles detsamma antingen han kommer om Lördag eller i dag, svarade mrs James. De gingo tillbaka till trädgården. Grace var tankfull. Det var förödmjukande i hennes tycke att mottaga en hyresgäst; men hon kunde likväl ej afhålla sig från att undra något litet öfver främlingen. Prämlingar voro så sällsynta i Kingsbury, och att mottaga en sådan just i hennes eget hus var liksom att inleda en ny tideräkning. De skulle säkert datera kommande händelser från denna epok och dela lifvet på Brierwood i två perioder — före mr Walgraves ankomst och efter mr Walgraves ankomst. III. Han kom sent på Lördagseftermiddagen — en lugn, solig eftermiddag som knappt hade tillräckligt stark vind för att bringa de nyutslagna rosorna i rörelse. Stället tycktes alldeles fullväxt med rosor för Hubert Walgraves vid landets företeelser ovana ögon — rosor i portlidret, bredvid väggarne, på sidorna om den smala gången mellan landsvägen och boningshuset, och genom en sidoport upp