Göteborgsposten – 2 oktober 1872, sida 1

AO VN — 111524 PI orden med att italienskt operasällskap, en lan, hvilken dock befunnits ej vara utförbar örrän nästa sommar. Från Strömstad skrefs i stadens tidn. ör i Lördags: Väderleken har under senate tiden varit allt annat än angenäm. Regn ch återigen regn. Ofta har det kommit så äftigt, att det bildat ordentliga forsar på gaorna. Askan har äfven ett par gånger svagt ätit höra af sig, nemligen en dag i förra vecan samt i Onsdags eftermiddag. Rätterna ro kalla, men någon egentlig frost hafva vi j ännu hört klagas öfver. På flera ställen i ärbeten lärer hafren ännu stå ute. Potatisipptagningen är börjad. Tyvärr lärer en stor lel af potatisen vara skämd. Här som på de lesta orter har fruktskörden totalt slagit fel i t. — Öfver de höga vedpriserna klagas ofantigt i år som i fjor. Björkved står knappast Itt få äfven om man vill betala 20 rdr famnen. Vid sammanträde sistl. Onsdag med Strömstads skarpskytteförening tillkännagaf kårens jfvorbefälhafvare och ordförande i styrelsen rapt. C. G. Nyberg, det han inom kort ämnade afgå från båda befattningarne, samt föreslog till sin etterträdare som ordförande vice konsul W. T. Lundgren och till öfverbefälhafvare läderhandlanden Carl Pehrsson, hvilka båda med acklamation af föreningen antogos till blifvande efterträdare. oväder. Under ovädret sistl. Lördag, hvilket sträckte sig vida omkring, inträffade i Mollösund, skrifver en korresp. till redaktionen, sedan förut under dagen flera hageloch regnbyar åtföljda af åska, gått öfver trakten, att åskan klockan vid nio-tiden på aftonen nedslog hos fiskaren And. Nilsson, dervid mannen och en liten nio-årig flicka träffades af åskstrålen samt blefvo af densamma illa brända. Båda fingo håret afsvedt, på mannen gick åskstrålen utefter ena armen och på flickan neretter ryggen och båda ha sedermera måst ligga till sängs, flickan i ett ganska medtaget tillstånd men mannen deremot bättre. En lycka i olyckan var att åskan ej åstadkom eldsvåda alldenstund en dylik under den vid tillfället rådande hårda stormen utan tvifvel skulle ha föranledt stor förödelse bland de tätt bebyggda fisklägena, helst någon ordentlig brandredskap ej finnes på platsen. England och Sverige-Norge. Engelska tidningen ÅThe Newcastle Daily Chronicle innehåller med anledning af konung Carl XV:s fråntälle en längre uppsats, hvari tidningen jemte en gärd af rättvisa åt den aflidne monarkens utmärkta egenskaper egnar uppmåärksamhet åt svensk-norska förhällanden i öfrigt och med afseende på de känslor som äro rådande mellan brödrafolken å ena sidan och England å den andra yttrar sig på följande sätt: — Mellan England å ena sidan ocu svensk-norska folket å don andra har länge en hjertlig sympati varit rådande, hvilken dels är grunded på gemensamhet i intressen och dels på ömsesidig, uppriktig högaktning. Möjligtvis torde den starka tillsatsen af skandinaviskt element hos båda befolkningarne gjort dem på förhand disponerade för denna ömsesidiga aktning och förtroende; men dessa känslor ha utvecklats genom en länge fortsatt, redbar och ömsesidigt gagnande handelsförbindelse. Inga utländingar äro mera välkomna till Tyneside än dem som komma från Kristiania och Stockholm. De äro sansade, kloka och intelligenta affärsmän, men de äro moderata, upplysta, liberala i sina åsigter om allmänna angelägenheter. De utföra sina handelstransaktioner med hela värdigheten hos män, hvilka äro medvetna af att deras löpande räkning med England står såsom sju till ett till deras förmån, men på samma gång med klokheten hos män, hvilka veta att de ha sin bäste kunds fria handelspolitik för sådana lysande tillfällen att vinna rikedomar. Hemma ha de ej allenast ertarit att engelsk efterfrågan af deras produkter gifvit lifligare impuls åt deras produktionsverksamhet, utan de ha äfven följt exemplet af Englands företagsambet i afseende på fabriksväsendet. I likhet med åtskilliga andra kontinentala länder, lemnade oss bakom sig i fråga om folkundervisningen. De ha länge försett oss med det för vissa ändamål bästa stångjern som kan erhällas i hela verlden, och de ha redan gjort stora framsteg inom jernskeppsbyggerikonstens område. Deras lilla land — litet i afseende på befolkningens antal — har under de sista åren blifvit fullständigt försedt med jernvägar, byggda af staten. Nu förfärdiga de sina egna lokomotiver, så väl som sina egaa ångbåtar och industriens buller höres i trakterna kring deras sköna hufvudstad. Förlusten af