Göteborgsposten – 30 september 1872, sida 2

genom ändlösa granskogar. Först kl. trå på morgonen kommo vi till målet för vårt uppstigande, en stor naken platform. Vi ha lemnat bakom oss de skogar och hålvägar som sträcka sig utmed jernvägslinien. Framåt möta oss luft och utrymme. Man måste dock invänta kolonnen. En mängd folk tros vara vilsekomna under irrfärden i skogarne. Vi lägga oss till hvila på en åkermark. Snart se vi ljuskimner vid horizonten. Det synes oss vara preussare som intaga Phalsbourg. En träffning kanske förestående. Våra vägvisare äro under uppsigt. En af de bönder vi medfört bönföll hos generalen att få återvända till Sarrebourg. Han hade hustru och barn och ville vara hos dem då fienden anlände. Den stackars mannen jemrade sig och, men generalen var obeveklig. Han gaf order att nedskjuta honom om han gjorde minsta försök att fly. Kölden var ganska sträng och vi egde inga täcken. Vi lågo på marken tryckta den ena till den andra. Natten förflyter lugnt och stilla och i daggryningen gafs order till uppbrott. Ledda af våra vägvisare gingo vi genom en skog och inkommo i några byar. Invånarne kommo mot oss med bröd och vin. Vi lefde af allmoser; Under tjugufyra timmar hade vi icke haft någon underrättelse eller något spår