Göteborgsposten – 30 september 1872, sida 2

Turkiets utrikesminister, Djemil Pascha, har hastigt aflidit af slag på en galizisk jernvägsstation, dit han anländt för att helsa czaren. Denna hans diplomatiska resa beslöts i Konstantinopel samtidigt med de trenne kejsarnes sammanträffande i Berlin. Att detta var en handling, framkallad ej blott af courtoisie, tramgår redan deraf, att en minister blifvit vald för detta uppdrag. Djemil Pascha var såsom minister en homo novus; han hade ännu icke lärt att känna besvärligheterna af en kabinettsportfölj, hvilken i storherrns hufvudstad på grund at det gammalasiatiska intrigväsendet mindre får egna sig åt dagens stora frågor, än åt värfvet att beherrska en dold Haremspolitiks jonglerier. Men som diplomat var den aflidne oöfverträslad i kännedomen om vestmakternas politik och en af de få europcer, som stodo den nye storveziren Midhad Pascha till buds vid bildandet af bans kabinett. Ingen kunde vara lämpligare att mäta Berlinermötets inverkan på den europeiska Orientens förhållanden och att derföre begagna det tillfälle, som erbjöd sig i czarens resa till Krim, till att söka utjomna den hemliga spänning, som kunde framkallats hos Ryssland genom den nye storvezirens maktuppbhöjelse, alldenstund han är en känd motståndare till hvarje förtroligt förbållande till moskovitismev. Det ålåg diplomaten på samma gång att visa, att man ej ville åter synas som den sjuke wannen?ty huru löst de diplomatiska öfverenskommelsernas trådar än må ba knutits vid tötes-å— ——2