Göteborgsposten – 27 september 1872, sida 1

—u—: ——p n —2 — ken förlorat slaget men ville i reträtten rådda så mycket som möjligt. Vore ordet ej det rätta, hade man ej någon sast grund att stå på. Tal. nekade ej att det på många ställen funnes olikheter, men vore ej det ett förhållande som kunde förliknas vid det då två personer komme hem från ett slagfält och skulle beskrifva det — man kunde vara säker på att deras beskrifning ej skulle fullständigt öfverensstämma i afseende på alla detaljer? Om den ene säger ett, den andre ett annat, kan detta bero på de olika sidor från hvilka hvar och en af dem sett saken, och först då denna blifvit skärskådad från alla sidor erhåller man ett rätt begrepp om den. Endast derigenom att man strängt fasthöll vid verbalinspirationen kunde man förklara sig ännu vara oöfvervunnen. Proses uttalade sig härefter i likhet med d:r Uddgren mot den gamla teorien om inspirationen, hvilken han ansåg vara öfverdrifven. Om man antager möjligheten af verbalinspirationen, måste man fråga sig huru det kunde vara möjligt att den helige ande, ingaf den ene skribenten skrifva att det var en blind, som vid vägen till Jericho af Jesus återfick synen, och den andre att det var två. Om man deremot antager personens medverkan vid inspirationen, är det lätt tänka sig nuru skribenten i den hänförelse, han kände öfver sjelfva undret kunde begå ett misstag i afseende på en småsak vid berättelsen derom. Med afseende på de heliga skrifterna, torde man kunna antaga att allt godt kommer från Gud, men hvad som är ofullständigt deri från menniskorna. Det vore svårt att vidhalla verbalinspirationen, och man gjorde församlingen en större tjenst med att erkänna det de bibliska författarne varit i full besittning at sina menskliga förmögenheter, och att just derföre fel kunnat insmyga sigPastor Blidberg uttalade sig äfven emot den gamla inspirationsteorien, enligt hvilken bibelförfattarne varit maskiner eller, för att begagna en gammal bild, instrumenter på hvilka den gudomlige anden spelat, men han trodde dock att den verbala inspirationen i vissa punkter borde fasthållas, såsom i atseende på kristendomens grundsanningar. För öfrigt bestred tal. den föregående talares utlåtande som yttrat att fasthällandet af verbal-inspirationen vore nödvändigt för att ej behöfva gifva sin sak förlorad. Sedan ytterligare några talare uppträdt erhöll kyrkoherde Holmqvist ånyo ordet och sökte påpeka de vådor som, kunde ligga i konseqvenserna deraf att man öfvergäfve sin gamla ståndpunkt i afseende på inspirationsteorien. Sedan diskussionen blifvit afslutad höll preses ett kort tal till h. h. biskopen och öfriga medlemmar af mötet samt uttalade det vemodiga intryck han rönt af de gjorda protesterna mot den modifikation, han sökt framställa i fråga om inspirationsteorien. Han trodde dock att meningarne ej vore mera skilda än att man äfven i afseende på denna fråga skulle kunna skiljas i samma endrägt som utmärkt hela mötet. H. h. biskopen frambar derefter sin tacksägelse till preses såväl derföre att han, oaktadt sin strängt upptagna tid, åtagit sig uppdraget att vara preses för detta möte, som ock för författandet at denna athandling, hvars förtjenster hr biskopen erkände och hvilken han, äfven i afseende på de ofvan anförda och omtvistade punkterna ej ansåg innehålla annat än som lätt kunde sammanjemkas med de skilda meningar som uttalats, och att samma satser för öfrigt förfäktats at andra ortodoxa teologer. Förhandlingarne begynte åter kl. 26 e. m. dermed att h. h. biskopen. besteg katedern och aflade sin embetsberättelse om tillståndet inom kyrka och skola från början af 1865 till slutet af 1871. Kyrkan hade sedan sista prestmötet inträdt uti ett nytt skede. Hon hade så att säga inkommit i ett svaghetstillstånd. De yttre sidorna hade börjat blifva osäkra och motständsmakterna hade blitvit många. Kyrkan närmar sig sitt enkostånd. Herren Kristus är väl hennes brudgum, men de stöd hon haft af statsmakten börja att försvinna. Lutherska kyrkan i utlandet har att kämpa med många svårigheter och är uti stort trångmäl. Vår kyrka åtjuter ännu många förmåner och vill ej byta ställning med trosförvandter från andra sidan hafvet. De yttre stöden falla dock undan. Sedan 1866 har kyrkan förlorat betydligt af sitt inflytande. Kyrkans målsmän förlorade då sin representationsrätt i rikstörsamlingen. Tal. hade sjelt deltagit i riksdagens förhandlingar, då vår nuvarande riksdagsordning antogs. Han hade röstat tör densammas antagande och trodde sig härmed hatva förrådt hvarken kyrkan eller sina bröder; hans samvete hade gillat denna hans handling. Ställningen var sådan, att större olycka skulle dravbat kyrkan om förslaget förkastats, än hvad nu är fallet. Såsom ersättning för det stöd kyrkan härigenom förlorat, hade konungen beredt henne ett annat genom kyrkomötet. Man har klagat öfver att detta ej har full beslutanderätt; för sin del ville ej tal. instämma i dessa klagomål. Hade större makt förlänats den kyrkliga representationen, kunde den snart blifvit borttagen. Ett kyrkomöte hade sedan sista prestmötet blifvit hållet. Detta hade styrkt tal. i den fruktan, han haft, att man ej har full garanti för kyrkomötets sammansättning. De förändringar, som vidtagits i Lithurgien torde vara goda, ehuru de, liksom allt menskligt, hafva sina fel. Om missionsverksamheten hade ingifvits förslag. Detta är dock ännu ej tillgängligt. Tal. hade för sin del fått kännedom om detsamma genom korrespondens. Det nya katekesförslaget är nu färdigt och inom Februari månad skall presterskapet ha inkommit med sitt yttrande om detsamma. Tal. hade ej hunnit genomgå det fullkomligt. Han hade blott Nyktigt genomläst det och bade då fått ett godt intryck. Religionsfrihetenrhar blifvit utsträckt. 1866 års stadga ha utbytts mot en af 1868. Banden för reli—s—nmemmSssssE——— I Öfver våra hufvnden hvina ännu några kulor