Göteborgsposten – 26 september 1872, sida 1

Göteborgs stifts prestmöte. Mellan kl. 8 och 9 på morgonen i går samlades de till ett antal af omkring 150 uppgående deltagarne i prestmötet och aftägade i procession från h. elem.-läroverkets solennitetssal till domkyrkan, hvarest gudstjenst hölls. Predikanten, v. kontraktsprosten, kyrkoherden i Östra Karup J. A. Berg, hade till ämne för sin predikan valt: -Salighetsgrunden, Jesus Christus, vorden en förargelseklippa; 1:mo för det köttsliga förruftet, 2:do för det egenrättfärdiga bjertat, hvilket ämne varmt och i ett formfulländadt språk af predikanten utvecklades. Sedan mötesdeltagarne efter gudstjenstens slut omkr. kl. 11 återvändt till möteslokalen, besteg h.h. biskop Björek den med svart kläde öfverdragna katedern, och efter det en vald sångkör afsjuogit en psalmvers inledde hr biskopen sammankomsten med en kort bön samt höll till de församlade presterna ett af de enkla, men anslående och af djup religiös känsla genomandade tal, hvilka man vid liknande högtidliga tillfällen jär van att höra från hans läppar. Den sorg som drabbat vårt land utgjorde helt naturligt ämnet för den första delen af detta tal, och i sammanhang med en tacksägelse till Den Högste för det hägn och den förkotran kyrkan under den aflidne konungen åtnjutit kom en bön att äfven under den nye konungens regering kyrka och läroverk måtte vinna förkofran. Hr biskopen berörde derefter den otroseller affallstendens, som i vår tid gripit omkring sig, och nödvändigheten för ordets förkunnare att vakta på sitt embete, samt förmanade dem att vid den lära de förkunnade ha för ögonen och taga exempel af sådana lärare bland deras föregångare, som genom sin lära och sina verk gjort sig mest förtjenta deraf. Sedan hr biskopen bland de religionslärare, hvilka borde framstå såsom föredöme för sina efterkommande och i religiöst afseende varit epokgörande, nämnt sådana män som Luther, Spener, Arndt, Nohrborg och slutligen Schartau samt i korthet karakteriserat deras verksamhet och de religiösa förhållanden under hvilka de framträdt m. m., uppmanade han mötets preses, kontraktsprosten G. T. Ljunggren, att uppstiga i katedern, dervid anmärkande att den akt som skulle företagas ej så mycket voro en disputationsakt som, snarare, ott meningsutbyte. Kontraktsprosten Ljunggren besteg till följe deraf katedern efter h. h. biskopen och