Göteborgsposten – 26 september 1872, sida 1

—— — ———— Såväl å perrongen vid sistnämnda station som på alla platser rundtomkring, hvilka erbjödo utsigt it jernbanan syntes skaror at menniskor. Sorgtäget anlände dit kl. 3,19 min., och då det stannade blottades alla hufvuden. Synbarligen djupt rörd uppsteg konungen till den kista, som gömde konung Carls stoft, och stod under flera minuter lutad mot katafalken. Efter det konungen och hans tåget medföljande broder, hertigen af Dalarne, hjertligt omfamnat hvarandra, instego de höga personerna i den närmast efter likvagnen följande kungl. vaggonen, i hvilken äfven justitiestatsministern, riksmarskalken, öfverståthållaren m. fl togo plats. En mängd svartklädda fruntimmer framträdde till likvagnen och öfverräckte blombuketter, hvarefter tåget åter satte sig i rörelse. Kl. straxt efter half fyra dånade från Skeppsholmsbatteriet det första skottet, tillkännagifvande att det väntade tåget passerat tunneln under Södermalm, och kort derefter gled det tyst och sakta in utefter den med svart öfverklädda perrongen. Intet ljud hördes, hela den ofantliga, tätt sammanpackade menniskomassan iakttog en altningsfull, djup tystnad och hufvudena blottades. Närmast efter lokomotivet och dess tender kom en 3:e klassens vagn, i hvilken den från Malmö medföljande eskorten ur hnsarregementet Konung Carl XV åkte. Derefter följde ett par vagnar med svenska och norska adjutanter och ordonnansofficerare hos den aflidne konungen och derefter den öppna, med svart och silfver sirade vagn, på hvilken, å en katafalk, kistan stod, öfverhöljd med ett bårtäcke af purpurröd och med gyldene kronor öfversållad sammet, öfverst sammanhållet af en kunglig krona och rikt siradt med blomsterguirlander och kransar. Vid hufvudet voro anbragta tvänne ofvannämnda husarregementes standar och på ömse sidor om kistan stodo samma regementes chef jemte åtskilliga hoffunktionärer och adjutanter hos den aflidne. Dessutom befann sig å likvagnen en honnörsvakt med dragna sablar. Å ömse sidor om kistan brunno lyktor. Efter den kgl. likvagnen kommo de vagnar, i hvilka konungen och prins August, båda iklädda konung Carl XV:s adjutantsuniform, statsråden, öfverståthållaren m. fl. åkte. Landshöfdingen och landssekreteraren i Stockholms län hade varit liktåget till mötes vid länsgränsen och medföljde detsamma nu. Sedan tåget stannat och alla stigit ur vagnarna, lyftades kistan af framlidne konungens adjutanter och ordonansofficerare från jernvägsvagnen och bars af dem uppför den trappa, som på södra sidan leder upp till Riddarholmsbron. Chefen för Svea lifgarde frih. Lejonhufvud framträdde här till kistan och nedlade en krans af eterneller, omvirad med ett blått sidenband, hvarpå lästes: Tack kung Carl för din kärlek till Svea lifgardet-. Uppe på Riddarholmsbron hölll likvagnen, körd af hofstallmästaren Bråkenhjelm, men då officerarne af framlidne konungens stab helst ville bära hans stoft ända upp till slottet, hvilket jemväl lär hafva öfverensstämt med den aflidnes i lifstiden uttalade önskan, lemnades likvagnen obegagnad och kördes tom i processionen, för att vara till hands i fall de bärande skulle tröttna i den branta Storkyrkobrinken. Då processionen satte sig i rörelse, uppspelade de särskilda musikkårerna samma sorgmarsch, som begagnades vid drottning Lovisas begrafning, och börjades ringning i hufvudstadens kyrkor, som fortgick intill dess processionen inkommit i slottet. Främst gingo drabanter och derefter följde det öfriga liktåget i den ordning förut bestämts. Till processionen slöto sig stadsfullmäktige och hufvudstadens presterskap. Under färden uppför Storkyrkobrinken öfversällades kistan med blommor, som kastades från fönstren i de omgifvande husen. Öfver allt der tåget framgick, rådde bland den församlade mängden den allvarligaste stämning och iakttogs högtidlig tystnad. Vid ankomsten till slottet bars det kgl. liket upp i Nordstjerneordens sal, 1 trappa upp från vestra slottshvalfvet, i hvilket rum drottningen, enkedrottningen, kronprinsen, hertiginnan af Dalarne och de små hertigarne voro till mötes. Kl. 35 afmarscherade trupperna, och de talrika menniskomassorna upplöste sig småningom, medtagande minnet af kung Carls sista sorgliga hemkomst till den hufvudstad, som var honom så kär. PFosttidningen, som i sitt Tisdagsnummer i korthet redogör för liktågets ankomst erinrar om, att samma dag för jemnt 20 år sedan den framlidne konungens älskade, äldste broder, prins Gustaf, i Kristiania utandades sin sista suck. Samma n:o innebåller ett högstämdt, gripande skaldestycke, Kung Carls Eriksgata, af Talis Qualis, hvilket vårt för dagen strängt anlitade utrymme, tyvärr, nekar oss att meddela.