I Stockholms Dagblad för i går läses följande redogörelse för liktågets ankomst till hufvudstaden: För icke långesedan hoppades hufvudstadens invånare att få åter helsa välkommen, stärkt och förbättrad af den utländska badkuren, den konung, hvilken de så ofta sett vandra ibland dem med högburet hufvud och raska steg, en bild af manlig kraft, I går fingo de mottaga denne älskade konung, men såsom ett liflöst stoft, färdigt att innan kort gömmas i grafvens tysta sköte. Att det varen sorgedag, som firades, derom vittnade också allt. Butiker och förfriskningsställen stängdes, alla fartyg i stadens hamnar hissade sina flaggor och vimplar på half stång, hvilket äfven skedde med flaggan på riksdagshuset, och sorgklädda skaror fyllde efter hand Munkbron, Riddarhustorget, Riddarholmen, Storkyrkobrinken och alla de platser, från hvilka en skymt af det väntade liktåget skulle kunna uppfångas. Kl. 33 samlades Stockholms stadsfullmäktige äfvensom hufvudstadens presterskap vid centralbangården och afgingo derifrån till den för tillfället anordnade stationen under jernvägsbron mellan Riddarhustorget och Riddarholmen, der platser for dem blifvit beredda. Kl. 3 uppställdes garnisonen i haie från Riddarholmsbron till slottet och allt var i ordning för det väntade sorgetågets emottagande. Redan tidigare hade konungen samt svenska och norska statsrådets ledamöter, öfverståthållaren, riksmarskalken m. fl. begifvit sig till Liljeholmens station.