Göteborgsposten – 16 september 1872, sida 1

De i denna strid intresserade äro, å ens sidan egarne af 38,000 kronoskattehemman hvilka genom landtmannapartiet fordra att grundskatterna skola afskrifvas, d. v. 8. successivo efterskänkas; å andra sidan egarne af 21,500 frälsehomman, jemte de samhällsklasger, hvilka, om den påyrkade afskrimningen bringas till verkställighet, derefter mäste vidkännas en flerdubbel högre bevillning utan ringaste vederlag. Enligt den af landtmannapartiet ända från desa tillkomst för sex år sedan följda taktik, bar ständigt någon ny fråga uppställts som agitationsmedel, och företrädesvis sådana frågor, hvilka kunna evalveras i penningar, enär de äro mest öfverensstämmande med valmännens på landet åskådningssätt. Sedan vid föregående riksdagar landtmannapartiet påyrkat, att indelningsverket skulle upphäfvas, och åtskilliga omständigheter antydde att den nuvarande krigsministern, i olikhet med sin företrädare, icke skulle hålla på indelningsverket, ansågs tiden vara inne att låta grundskattefrågan framträda som agitationsmedel, desto heldre som en ny valperiod för Andra kammaren förestode. Då denna fråga upptogs, inträffade en omständighet, som utan tvifvel är ganska betecknande. Annars då en fråga af stor vigt och omfattning skall bringas under representationens behandling, är det någon, eller några, af riksdagens erkändt framstående män, som taga initiativet och framträda såsom motionärer. Men så var ej nu förhållandet. Nu väcktes motionen i detta ämne icke af någon enda bland landtmannapartiets heleller halfkoryser, utan af temligen obetydliga personer. Deraf torde den slutsats kunna dragas, att ingen af de framstående hyste benägenhet för, att vid sitt namn fästa en åtgärd, som obestridligen innebär fröet till en vidt utseende strid, hvilken kan medföra vådliga skakningar inom hela statssamhället. Uppenbart var, att yrkandet på grundskatternas afskrifning skulle med brinnande ifver omfattas just af det parti, som alltid lystrat till och vädjat till de materiella intressena. Rustoch rotehållet är lika så väl som hemmansräntan och kronotionden en grundskatt. Sammanräknadt motsvara dessa onera ett kapital stort 160 å 170 mill rdr) och det lönar väl mödan att, äfven om striden skulle bli hård, kämpa för denna kapitalskulds afskrifning ju förr desto hellre. Det är klart, att om räntan på detta kapital uttaxeras på och erlägges till statskassan af alla skattskyldiga innevånare i riket, i stället för, som nu är förhållandet, af rustoch rotehållare jemte kronoskattejordsegare, så ligger deri en högst betydlig fördel för den sistnämnda kategorien. Märkligt är emellertid, att då statsutskottets betänkande i grundskattefrågan diskuterades, inläto aig 21 talare, som yttrade sig för grundskatternas afskrifning eller aflösande, allenast två, och strängt taget, endast en på sjelfva rättsfrågan — den huruvida grundskatterna hvila på jorden med juridisk rätt enligt positiv lag; men de 19 utbredde sig desto mera öfver grundskatternas ojemna fördelning på den skattskyldiga jorden, dervid de likvisst hade mycket svårt att nöjaktigt öfverkomma det enkla och obestridliga faktum, att den högre eller lägre grundskatten sedan lång tid tillbaka blifvit reglerad vid och genom inträffande fastighetsköp. Hr Sven Nilsson i Österslöf, som annars visst icke underlåter att ådagalägga sin juridiska förfarenhet, anlitade den alls icke nu. Han lade i stället hufvudsakligen vigt derpå att grundskatterna icke kunde aflösas, utan måste atskrifvas genom eftergift, ty — sade han — icke kan någon rimligtvis tvingas att aflösa en fonderad skuld, eller åtaga sig att betala en ovppsägbar skuld. Månne han skulle begagnat ordet Åskuld, på sätt som här skedde, utan all reservation, om han icke nödgats inom sig erkänna att grundskatterna utgjorde en på rättslig grund hvilande skuld, fastän ouppsägbar, på jorden? Kapt. Mankell, som ordade mycket om den orättvisa och obilliga fördelningen af grundskatterna, lemnade äfven den juridiska delen af frågan åsido, men förnekade på det bestämdaste att någon rättsgrund för aflösning förefinnes; det vore för öfrigt omöjligt och ogörligt att verkställa aflösningen, afkrifning vore således enda utvägen. ) Er) Man beräknar kostnaderna för den rustning ch rotering, som åligger jorden, i rundt tal till fyra nill. rdr och grundskatterna (hemmansräntorna och wonotionden) likaledes i rundt tal till sex mill. rdr ller sammanlagdt till tio mill. rdr årligen. ) Kapt Mankells anförande upptager i kamnarens tryckta protokoll fem stora oktavsidor; men den af honom afgifna tryckta redogörelsen för ——Å— 6Ä26