Göteborgsposten – 16 september 1872, sida 1

Nästa dag på eftermiddagen var det mycket vackert väder. Höslottern var nyligen förbi, och gräsvallarne voro nästan Jika gröna som om våren. Min gigg var många år gammal och tillräckligt stor för att makligt kunna rymma tre personer, och min gamla häst var ännu fullkomligt säker på benen. Men det var längesedan jag varit i Newton, och staden var så full af folk, att jag på gästgifvaregården frågade om det var något ovanligt på färde. Men man svarade nej; så mycket folk var der alltid. På stationen var det tio gånger värre; det blef en sådan uppståndelse och ett sådant virrvarr då tåget kom att jag blef helt yr i hufvudet, och först då det gått vidare och hunnit ur min åsyn såg jag en mycket vacker, men blek ung dame, som stod helt ensam och böll ett litet barn i sina armar. Jag skyndade fram till henne och erbjöd mig att taga barnet i mina armar. ?) Forta. fr. N:o 213