Göteborgsposten – 16 september 1872, sida 1

På den punkt som frågan om grundskatterna nu kommit, och med den riktning som denna fråga nu tagit, är det otvifvelaktigt att afgörandet, när saken kommer så långt, beror på styrkan vid voteringarne. ingendera sidan kunna några nya skäl förebringas. De skäl som blifvit anförda för afskaffande af indelningsverket, betraktadt som en skatteform, äro äfven användbara för grundskatternas atskaffande. Men landtmannapartiet torde dock ha svårt att hederligen komma ifrån ett argument, anfördt vid 1867 års riksdag af en man som nu utan tvitvel gäller såsom stor auktoritet hos nämnda parti, nemligen hr 5. A. Hedlund. Han yttrade då ifråga om indelningsverkets efterskänkande: Jag är sjelf rotehållare, men jag tår bekänna, att då jag inköpte det hemman som detta besvär åligger, jag ingalunda tog i beräkning icke ens som en aflägsen förhoppning, att man någonsin skulle gifva mig skatten i ren present, utan tvärtom kalkylerade affären så, att det skulle gå ihop med ifrågavarande onus. Och följaktligen, om man befriar mig från skyldigheten att hålla soldattorp och öfriga besvär, så vill och bör jag derföre något betala. Då en man, hvilken på långt när icke kan vara så praktisk som landtbrukare i allmänhet äro, ändå kunnat tillvägagå så fullkomligt välberäknadt, när han inköpte sitt hemman, så måste man taga för aigjordt, att de verkligt praktiska och fullt erfarna landtmännen ändå noggrannare, vid köp af jordegendom, beräkna kapitalvärdet å de jorden vidlådande onera.