Göteborgsposten – 10 september 1872, sida 2

eftor de begäfvo sig i sällskap med kronprinsen till kejsar Alexander regementets kasern, hvarefter han intog en dejeuner, till hvilken regementets officerare inbjudit honom. Rikskansleren furst Bismarck och rikskansleren furst Gortschakoff bade redan första dagen en längre audiens hos kejsar Alexander. Det uppgifves, med hvad tillförlitlighet känna vi ej, att den britiske ambassadören i Berlin haft företräde hos kejsar Wilhelm för att begära förklaringar ang. de politiska syftemålen med kejsarmötet. Audiensen varade i mer än en timme. Bismarcks ännu varande organ Nordd. allg. Zeit. yttrade med anledning af kejsarmötet följande betecknande ord: För snart 60 år sedan höllo förfäderna till de trenne mäktige herskare, hvilka nu samlas inom våra murar, en sammankomst på Tremarkerkullen vid Leipzig; det var deras enighet, som gaf verlden fred. Vid aitonen af sin af Gud så högt gynnade lefnad, på höjden af sina framgångar, hvilka ingen tysk kejsare sedan Ottonerna uppnått något motsvarande, återkommer kejsar Wilhelm till sina ungdomsminnen. Men i dag säsom hufvudet för ett nytt tyskt rike, hvilket efter en långvarig och svår kamp kommit till sitt mål och uppriktigt bjuder handen åt de grannar, af hvilka det hvarken hotas eller påtryckes; ett rike som i alla sina delar ser med obegränsad kärlek och förtroende sina öden i sin kejsares händer. Kejsar Alexander har med bjertligt deltagande följt detta nya Tysklands utveckling steg för steg och han har med alljemt nya hedersbetygelser utmärkt vår kejsare samt värt folks mest bepröfvade ledare i rådet och på slagfältet. Minnet deraf lefver outplånligt i hela det tyska folkets hjerta och väcker den glada känsla, hvarmed i dag ej blott Berlins befolkning, utan hela Tyskland bjuder den höge allierade välkommen vid hans ankomst till Berlin. Anspelningen på den heliga alliansens effekttulla scen å Tremarkerkullen vid Leipzig är för näpen och visar bäst, med hvilka tankar man umgås inom de höga kretsarne. Den hel. alliansen skulle, som bekant, i likhet med hvad man nu uttrumpetar, betrygga verldens fred och ro — men det var en fred som liknade det tryckande qvalmet före ettåskväders utkrott. Den hel. alliansen aflade också nya revolutioner, nya solkresningar.