Göteborgsposten – 10 september 1872, sida 2

sin födelsobygd och de vänner han der qvarlemnat, hade Thersse och Marthe som smugit sig in i en fönsterfördjupping igenkännt Pauls fadder, hjelten från Afrika hvars porträtt de sett på Aubiers. Hvar och en af de båda flickorna gjorde sig sjelf den frågan om närvaron af denne oväntade gäst ej skulle förändra händelsernas lopp, om ej hans ankomst voro en försynens skickelse, och utan att meddela hvarandra sina tankar, betraktade de båda under tystnad detta manliga och vackra ansigte, liksom om detsamma gåfve dem löfte om räddning. — Min dotter, sade m:me de La Varenne i det hon presenterade Threso. — Vill ni att jag blir er vän, min fröken? frågade Evrard med ett yttryck af obeskriflig ömhet. — Ack ja, min herre, ja! gerna, gerna vill jag det! svarade Threse rörd ända til! tårar utan att veta hvarföre. — Se så, omfamna henne, sade m:me de La Varenne. Hen omslöt henne med en af sina armar och tryckte henne sakta mot sitt hjerta. — En annan dotter till mig, fröken de Champlieu. Minnes ni henves mor? — Ja, min fröken, jag minnes er mor, och det tycks mig att hon återupplefver i er. — Omfamna då henne också, sade Marthe