Göteborgsposten – 28 augusti 1872, sida 2

tillåtas färdas fram samt framför allt detta oväsendes förbindelse med ett annat: das Louis-Wesen, das Louis-thum. Hvad är en Louis? En nioårig föräldralös gosse var nyligen inkallad till polisdomaren för att erhålla en varning för försummad skolgång. För att bli hvad jag ernar blifva, behöfvor man ej gå i skolan, svarade den förhoppningsfulle ungdomen. Uvad ämnar du då blifva? frågade domaren. En Louis. Man finner af detta svar att Louisskapet är ett yrke, ett näringsfång, hvilket föresväfvar gaminen såsom framtidsideal. Men ännu oftare rekryterar denna liga sina leder från medelklassen. Förlupna bodbetjenter, gesäller från de finare handtverken, hvilka skygga tillbaka för arbete — se der den vanliga historien om dessa mäns förflutna lif. En Louis kan ofta i sina handlingar träda rättvisans råmärke nära, men han sår aldrig bevisligt öfverskrida detsamma, ty han skulle då förlora den egenskapen, som utgör hans inkomstkälla, egenskapen af att vara en förlagen oantastlig medborgare, hvilken kan förläna rättsligt skydd äfven åt misstänkta individer. Louisen skänker nemligen sin hand och sitt namn åt det slag vi ofvan skildrat, höjer henne dermed ur den krets, dit politiets armar kunna sträcka sig, och gifver henne dymedelst denna friare sociala ställning, som vårt tidehvarf endast tilldelar den gifta qvinnan. Den finare Louisen blir tillika Bauernfänger och dansar dessutom om aftnarne som kavaljer på de baler som främlingen helst åskädar från galleriet. Men frawför allt måste en Louis ega starka armar. De offer, mot hvilka han har att vända sina utpressningsförsök, antingen han nu uppträder såsom förolämpad äkta man eller under någon annan förevändning, äro vanligen hederliga, oerfarna landtmän — andra fångas ej i slika grofva garn — och dessa )åta endast plundra sig efter motstånd. Denna farliga samhällsklass utgöres af ej mindre än 4000 individer, och när man pu tillika känner att antalet prostituerade i Berlin uppgår till 30,000 samt antalet af bestraffade men lösgifna personer till 60,000, så finner man hvilket verkningstält blifvit anvisadt den nye polispresidenten, hr von Madni, att bringa till ordning och reda. Om denna vidt utgrenade prostitution åtminstone medförde den nytta att genom densamma sedetörderfvet aflägsnades från medelklassens qvinliga verld, vore dock något vunnet. Men det kan betviflas om sådant är förhållandet. Så många kärleksdruckna samtal som här offentligt föras, så många ömma förbindelser som här nästan uppenbart inför främlingens öga inledas, får man ej annorstädes, åtminstone ej i någon tysk stad, skåda. Man vore under de vackra sommaraftnarne i Berlin frestad att tro sig förflyttad till Italiens erotiska jord, om ej zittran och serenaden, kortligen sagdt det poetiska elementet, härstädes helt oeh hållet saknades. Du finner vidare ofta i Berlins tidningar tillkännagifvanden af t. ex. följande lydelse: Trenne unga män önska göra bekantskap med tre anständiga, unga och vackra damer, hvilka de erna inbjuda att deltaga i ettlandtparti, som på Söndag kommer att ega rum. Fotografier insändas till annonskontoret under märket A. B. C. Du förmodar att denna annons endast utgör ett dåligt skämt, att inga svar å densamma skola ingå eller åtminstone ej från Åanständiga qvinnor. Misstag! Biljetter ingå vanligen i stort antal, ett möte aftalas i någon promenad, konvenerar ömsesidigt den yttre apparitionen, så blir den ifrågasatta Söndagsutfarten äfven af. Och oberyktade måste dessa qvinnor vara, ty den sjerde deltagaren i resan har t. ex. inbjudit ett Verhältniss som skulle inlägga sitt veto, om hon ej i de öfriga deltagarinnornas familjförhållanden egde någorlunda garanti för deras tadellösa rykte. Nu är det ju möjligt att detta landtparti kan bli, hvad det utger sig för, endast en landtlig idyll. Icke vill jag kasta första stenen, men nog förefaller det mig som om man mer än en gång skulle kunna på dessa anständiga damer tillämpa de bekanta orden: anständigheten kom — och sederna försvunno. Man klandrar mycket i Sverige att qvinlig betjoning användes i restaurationer och kaföer, men hvad skall man då säga om den uppsjö af restaurationer i Berlin, i fråga om hvilka värdarne annonsera: Bedienung himmlisch!, Aufwartung von zarter Hand, Die Honneurs werden von jungen Damen gemacht eller dylikt. För att döma af annonserna synes det ju som om ej Ceres utan snarare en hennes olympiska medayster här skulle utdela håtvorna. Fransmännen Quatresages och Rochet