Göteborgsposten – 28 augusti 1872, sida 2

Det väckte min förundran rär nyligen en ung, mot Sverige synnerligen välvilligt stämd man — han var förlofvad i Sverige och botraktade det derföre som sitt andra fädernesland — under uttalande af sin aktoiog i öfrigt för vårt land och folk, beklagade att detsamma skulle vara så osedligt. Det faktum, han bärvid hade att anföra, var den i alla utländska handböcker öfvergångna underrättelsen om antalet af oäkta födelser i Stockholm — en statistisk uppgift som tyckes vara den enda man i utlandet känner om vårt land. Det väckte min förundran detta yttrande, ty jag kom just då från Hamburg, hvarest tidningarnes spalter voro fyllda med klagomål öfver prostitutionens fräckhet. Skulle då Berlin bilda ett glänsande undantag? Det plär ju annars vara de stora städernas lott, isynnerhet då de äro på väg att utveckla sig till verldsaotäder, att först tillegna sig dessas oarter. Ett närmare aktgifvande på Berlinerförhållandena var egnadt att ytterligare stegra förvåningen öfver den unge tyskens uttalande och väckte den föreställningen att han väl sett grandet i ett främmande lands, men ej bjelken i sitt eget lands öga. I ingen annan stad torde antalet af de stackars varelser, hvilka om aftonen ställa sig i den manlige vandrarens väg, vara så stort som här. Skenet från en hvar gaslykta på de större gatorna lyser öfver qvinliga drag, vid hvilka sminket ej förmår dölja spåren af laster och kanske älven af hunger — öfver drägter, hvilka göra anspråk på elegans, men hvars urblekta bristfällighet äfven vid det flämtande gasskenet genast faller i dagen. Detta är visserligen en företeelse, som är gemensam för alla större städer, men hvad som här är anmärkningsvärdt, är dels, såsom nämndt, talrikheten, dels den oförtäckthet, hvarmed dessa varelser, oantastade af polisen,