Göteborgsposten – 23 augusti 1872, sida 1

— Om ni så tillåter, min käre granne, yttrade hr Legoyen. Han började derefter att genomläsa brefvet. I samma mån han läste, förbyttes den djupa rodnaden i hans ansigte till blekhet. M:me Legoyen som fruktade att hennes man mådde illa reste sig upp från sin plats och skyndade fram till honom. Emma darrade och jag sjelf kände en kallsvett fukta min panna. Flora och hennes onkel iskttogo tystnad. Det blef ett ögonblick af outsäglig oro; vi erforo samma känsla som personer hvilka, öfverraskade af blixten, vänta att få höra åskans knall. — Alla olyckor ha förenat sig för att falla öfver mig, sade slutligen hr Legoyen med förändrad röst; i går var jag rik, i dag är jag ruinerad, men hedern är räddad! ... Ett utländskt hus med hvilket jag hade stora affärer har ramlat; ett af mina rikt lastade fartyg har förlist vid Goda Hoppsudden genom kaptenens oskicklighet och assuransbolaget vägrar att betala... Slutligen ha två andra af mina fartyg, som återkomma från en lång resa utan att ha haft annat än förluster att inberätta, blifvit signalerade vid mynningen af Loirefloden. Sådana äro de nyheter jag erhållit med posten denna morgon. — Revolutionen gjorde mig mera utarmad