Göteborgsposten – 23 augusti 1872, sida 1

ötver Thiers roliga oratoriska konststycke vid och före prorogationen af nationalförsamlingen, då ban först trollade till sig minoritetens applåder och ännu nyttigare voteringssedlar för hans finansiela reaktionsåtgärder genom att tala för Åden konservativa republiken, och ett par dagar senare fick icke mindre lifligt bifall från majoriteten genom att tala för den konservativa republiken. Han lade endast tonvigten olika på orden i samma fras, det var alltsammans; han har icke förvändt synen på någon, men konsten är gjord. Representanterna ha återvändt hvar och en hem till sig och hr Thiers sjelf håller hof i Trouville. Han bor icke i ett palats, det finnes inga sådana i den lilla fashionabla badorten; han bebor helt idylliskt en schweizerhydda, en chalet, hvilket icke hindrar en verklig folkvandring att strömma till omkring honom. Parisertidningarne ha sina speciela korrespondenter i Trouville alldeles som de hade i Biarritz under kejsaretiden; Agence Havas meddelar, enligt underrättelser från inrikesministören, två å tre gånger om dagen telegrammer om presidentens, madame Thiers och mademoiselle Dosnes, svägerskans, välbefinnande och sysselsättningar, och framför allt äro lokalbladen, tidnipgarne i Rouen och Havre, uppfylda med de aldramest minutiösa och detaljerade beskrifningar på allt den presidentliga familjens görande och låtande. Dessa aktningsvärda provinsorganer ha synbarligen riktigt velat visa sina parisiska kolleger att de icke stå dem efter i afseende på samvetsgrannhet och outtröttlighet hos sina reporters. Om presidenten under sina promenader nyser, småler, nickar åt en post eller lyfter på hatten för en mötande, (i förbigående, hvad som är karakteristiskt nog, det är bruket att alla, äfven okände, helsa på honom i Trouville), om han snyter sig eller torkar glasögonen, om han stannar och gestikulerar med någon liflighet — allt detta annoteras med en pligtkänsla som är både rörande och komisk. Och förtjusningen öfver att ha honom hos sig känner inga gränser. Jag har nyss i en af Rouens tidningar läst en korrespondens från Trouville, hvari på ett poetiskt glödande språk beskrifves en presidentens promenad vid hafsstranden åtföljd af sin adjutant. Hela naturen hade klädt sig i en specielt festlig drägt för detta högtidliga tillfälle, solen strålade mera varm och vinden fläktade mera frisk; när floden steg, var det för att vågen skulle få kyesa hans fot, och himlens azurhvalf höjde sig för att lemna utrymme för hans gestalt; himmel och haf betraktade icke längre, efter gammal vana, hvarandra — begge speglade sig endast i hr Thiers, åtföljd af sin adjutaot. Att promenera åtföljd af en eller ett par adjutanter är säkerligen ett af de aldra högsta jordiska nöjen för Thiers, som med verklig passion älskar allt som hörer till militärväsendet och, som bekant, anser sig för samtidens störata militäriska geni, sjelfva Moltke icke undantagen. Förhållandena ha förvägrat honom att leda eller deltaga i någon verklig batalj, men med en barnslig förnöjelse gläder han sig åtminstone åt att höra på smällen. Det är fördenskull som en massa kanoner af olika systemer och kallber blifvit släpade till Trouville, hvars strand man väl aldrig i litvet hade anat skulle bli förvandlad till skjutbana. Men vare sig att han befinner sig i hufvudstaden eller dragit sig tillbaka för att andas landtluft, så tillåter honom hans verksamma natur icke annat än att sjelf sköta regeringen, alltjemt efter samma bascule-system. Under det att han genom några vigtiga utnämningar, hvarom ett par ord här nedan, sökt tillfredsställa de radikala, har den otficjösa tidningen hien Public för två dagar sedan innehållit en högst märklig artikel, som man tillskrifver Thiers sjelf, riktad just emot de radikala och med mycken bestämdhet uttalande sig för de konservativa grundsatserna. Artikeln har till ötverskrift La Oomedie dissolutionniste och förkastar på ett sätt som är alldeles otvetydigt allt hvad de radikala i närvarande stund begära: törsamlingens upplösning, amnestien och det påtänkta banketterandet till åminnelse af den 4 September. Denna artikel har ibland alla de moderata väckt den aldra största fröjd och hr S:t Marc de Girardin uttrycker i ett bref till Courrier de France i den permanenta parlamentskomitns namn hela dess belåtenhet. Han anser att högra centern nu har återfått sin naturliga chef i Thiers, och om dess deputerade misslyckades i sitt försök för en tid sedan att återföra honom i deras krets, så var det derföre att venstern den dagen ännu EA ss AA as aa