Göteborgsposten – 23 augusti 1872, sida 1

Det fanus hos henne en brinnande känslofullhet som aldrig slumrade, en hjertats spänstighet som aldrig tillät egoismen att dölja sig under pruderiets mask. Emellertid skred sommaren vidare; man befann sig i de första dagarne af Augusti månad. Jag måste taga afsked af Legoyens och äfven i dess början af bryta den roman som redan fått sin inledning, Mer än någonsin skulle jag fiona mig försatt i det tillstånd af enslighet och sysslolöshet, hvarunder jag for än hit, än dit öfver land och vatten. Detta perspektiv saknade för mig ej bitterhet; ej derföre att jag ledsnat vid det kringirrande lif jag så länge fört; men mitt ideal hade varit detta lif för mig och en annan ... Min sorgsenhet undgick ej m:me Legoyen; men hennes goda takt förnekade sig ej och hon gjorde mig ej en enda fråga. Beträflande hennes syster Emmo, som alltid var ) Forts. fr. N:o 194