Göteborgsposten – 20 augusti 1872, sida 2

Frän Utlandet. Jordarbetarnes Förening i England, hvil ken bildats för att genomdrifva en förhöjvin, i daglönen, her snabbt och på ett nästan för vånande sätt utvecklat sig. Enligt den sum mariska berättelse, som offentliggöres i de engelska tidningarne, angående verkställighets utskottets första qvartalssammankomst, hvilker hölls i Leamington förliden vecka under ord förandeskap af mr Arch, rörelsens befrämjare räknar föreningen redan ett antal af 150,000 medlemmar, hvaraf 20,000 endast i gresskapet Norfolk. Jordarbetarnes löner skola ha förhöjts med en till två shillings i veckan, och på åtskilliga ställen med fyra. Under skörden skola förpaktarne betala hvarje arbetare 8 p. sterl. i månaden i st. f. 5, som de gåsvo förlidet år. Dessa resultat ha jordarbetarne utverkat, ömsom genom öfverenskommelee med jordarbetarne, ömsom genom arbetsinställningar, hvilka egt rum i trenne grefskaper, eller genom arbetarnes förflyttning från ett grefskap till ett annat, eller slutligen genom utvandring. En karakteristisk tilldragelse betecknade slutet af mötet. Man uppläste en artikel i en fransk tidning, hvari sades, att mr Arch står ikspetsen för en resning af jordarbetarne i 44 grefekaper, hvilka ha till ändamål att rycka jorden ifrån aristokratien. Mötethade mycket roligt häråt och förklarade, att arbetarne skulle skatta sig lyckliga, om de finge hyra små trädgårdar om en acre och tillätes att på sina jordstycken tillämpa det kooperativa förpaktaresystemet. Verkställighetsutskortet anser, att jordarbetarne, för att kunna utverka endast dessa två estergifter, måste framför allt förskaska sig rösträtt. I England befinna sig jordarbetarne, såsom våra läsare måhända känna, i en undantagsställning. Å ena sidan förtjena de mindre än industriarbetarne, kanske mindre än deras arbete är värdt; men å andra sidan anses de hafva ett slags rättighet till hjelp af jordegarne, då de råka i behof. Jordegarne måste genom den fattigskatt, som utkrälves af deras inkomst, ersätta otillräckligheten af jordarbetarnes aflöning. Dessa förhållanden tyckas komma att förändras på grund af den i Leamington påbörjade rörelsen. Jordarbetarne förena sig efter industriarbetarnes föredöme sinsemellan för första gången, i ändamål att så dyrt som möjligt sälja sitt arbete till förpaktarne. Då de lyckats erhålla tillräckliga löner, skall man icke mera behöfva att, under namn af sattighjelp, bevilja dem ett slags understöd, som nästan blifvit normalt. Fattigskatten skall endast i händelse af ytterlig nöd användas till deras förmån. Hädanefter skall således jordarbetaren, i likhet med industriarbetaren, endast kunna räkna på sig sjelf. Han skall bero mindre at jordegaren, men han måste också på samma gång draga bättre försorg om sig sjelf. Det är den stigande applysningen och medvetandet om eget menniskovärde, som verkat denna förändring, hvilken sannolikt skall snart nog utbreda sig öfrer hela Europa och äfven sträcka sig till vårt and, hvarest, såsom öfverallt annorstädes, jordirbotaren i allmänhet befinner sig i en becymmersam belägenhet för framtiden, i de fleta fall med den nedslående utsigten af fatighuset för gamla dagar efter ett lif af mödoamt arbete och stora ansträngningar.