Våra läsare erinra sig antagligen det brutala sätt, hvarpå ett par tyska korvetter, på grund af anspråk, som framstälts af ett par å Haiti bosatta tyskar, betett sig emot republikens regering, i det att de togo ett par örlogsfartyg som pant och hotade med ytterligare våld, tills regeringen föll till föga och under protest utbetalte de begärda 15,000 doll., hvaraf hälften betraktas som krigsomkostnader, emedan, efter hvad det påstås på Haiti, tyskarnes ursprungliga anspråk endast utgjorde 7500 dollars. Detta beteende har på Haiti alstrat ett ursinnigt hat till tyskarne, och man har starkt förebrått regeringen för att hon gaf efter. Som ett bevis på stämningen kan anföras följande utdrag ur en korrespondens derifrån till en på St Thomas utkommande tidning: Vi äro en liten nation och vi erkänna villigt, att vi icke uppnått civilisationens höjdpuvkt; men det är för oss en tröst, att vi gjort vårt bästa och att det fiones andra nationer med vida större anspråk, hvilka genom sina dåd taga palmen ifrån oss i barbari. Tyskarnes beteende i Port-au Prince är den skamligaste formen af barbari, isynnerhet som det derigenom visar sig, att den starka undertrycker den svaga och sätter makten i rättens ställe. Tyvärr är vår nuvarande regering svag och fäster mera afseende vid sin egen säkerhet, än vid landets ära. Om den tyske kaptenen haft med Dessulines att göra så kunde han hafva bombarderat Portau-Prince och efterföljts af flere Batscher, hvilka utan tvifvel skulle skattat sig glada öfver att lå en förevänning till att taga landet i desittning som pant för betalandet af ett omöjligt antal milliarder — men vi ekulle utI jagat dessa främlingar, likasom vi förjagat andra främlingar före dem, I ett annat bref skrifves, att det allmänna i ropet är: Mort aux Allemands!, och det berät