Göteborgsposten – 15 augusti 1872, sida 2

På rörliga valutor. . : 25 mill. 2 0 på räntan vid bypotelkstörskrit ning . 5 60 4, förhöjning af patents. atgilter10 (n. b. icke patenter i den mening vi taga ordet, utan handelsoch andra rättigheterr). Specialtarifler för tullen på råämnen (suppositionsvis) . 60 (Thiers beräkning, 93 mill., påtagligen, såsom under diskussionen blifvit visadt, alldeles öfverdrifven). Taxa på alkohol-destillationen . . 20 samt Statens monopol af tändstickstillverkningen. . . . 15 5 Summan af de nya taxorna kommer med allt detta icke att öfverstiga 165 mill., och oaktadt sin beredvillighet att bevilja allt hvad Thiers begärt, har församlingen således icke kunnat realisera de 200 millioner som presidenten förklarat vara oundgängligen nödvändiga för budgetens jemnvigt. Då han emellertid fått i principen genomdritva de sinansiela lagar, som han så energiskt förfäktat, synes Thiers dermed vara belåten och fäster sig mindre vid siffran. Han förbehåller sig eller utlofvar likväl att bringa upp de beviljade skatterna till högre belopp än församlingen beräknat, och det skall bli egendomligt nog att se huru han dermed ämnar gå tillväga, och huru han skall lyckas. Huru stor skiljaktighet som existerar mellan hans och budgetkommissionens uppfattning i vissa fall visar sig bäst i fråga om råämneskatten, som presidenten beräknade till 93 och kommissionen till — 6 millioner. Den här ofvan upptagna beräkningen af 60 millioner är den, som under diskussionen gjordes af de erfarna sinansiorerna Magne och Soubeyrar. Slutligen får man icke glömma att församlingen under ett at sina sista sammanträden äfven voterat en lång och mycket invecklad tablå öfver de direkta skatterna för 1873. Åtskilliga af dessa skattetitlar ha blifvit alldeles omdöpta, innan de som voterades i fjor ens hunnit tillämpas. Ty under hela detta år synes en gränslös oreda ha rådt i allt som hörer till den finnansiela förvaltningen och budgetförhållandena. Så var 1872 års budget ännu icke voterad eller ens uppgjord, då man redan i sex månaders tid laborerade med utgifter och inkomster utan att veta på hvad fot man stod. Den nu förflutna sessionen slutade d. 4 dennes och 1873 års budget är ajournerad till November, således till slutet af året, och det är således uppenbart omöjligt att medhinna diskussionen, voteringen, och tillämpningen at densamma till d. 1 Januari. Ett sådant förhållande är högst beklagligt, ty om det i politiken kan gå för sig att lefva ett får-gå-system, så går det, åtminstone på längden, icke för sig i finanserna. De mer eller mindre äfventyrliga utvägar, som nödvändigt måste tillgripas, när budgeten ej är i vederbörlig ordning och i vederbörlig tid uppgjord, äro alltid förderfliga, och jemnvigten bevaras icke genom mer eller mindre republikanska fantasier. Och på tal härom, måste vi slutligen fråga: hvar äro de stora besparingar, som republiken skulle medföra? Vi ha sökt att noga följa hvad som i detta fall skulle komma att göras, men med undantag af reduktionen af statschefens personliga anslag, ha vi icke på något enda område kunnat upptäcka sådana, hvaremot på många, t. ex. armcbudgeten, kostnaderna äro högst betydligt drygare. Af de nu tillgängliga officiella uppgisterna om resultatet af det franska lånet framgår att detsamma blifvit mer än tretton gånger fulltecknadt. Subskribenterna skola, enligt hvad Journal officiel nyligen meddelat, komma i åtnjutande af icke ötver 8 och icke under 712 927 af sin teckningssumma, då det likväl är att märka, att teckningen af det minsta beloppet, 5 francs ränta, icke reduceras. Det råder inom den europeiska pressen mycket skiljaktiga meningar om huru den häpnadsväckande framgången af denna operation egentligen bör betraktas. Men de republikanska tidningarne göra sitt bästa att för sina ändamål använda den politiska betydelsen deraf, (Ze Siecle behandlar de politiska frågorna allt sedan dess i en fullkomligt dithyrambisk stil, såsom t. ex.: eKapitalernas universela republik gifvande broderskyssen åt den franska republiken, detta är för monarkiens anhängare någonting oväntadt och förskräckande, det är en ny lernäisk hydra, hvars blotta åsyn injagar dödens köld och fasa i deras ådror)) — och medan åtskilliga tyska blad med Nationalzeitung i spetsen, med ett obehagligt minne af det tyska krigalånet på 100 mill. thaler, som ej lyckades uppnå mer än 80 mill., förklara hela den transka operationen för den mest kolossala humbug som någonsin existerat, så öfverensstämma de mera lugnt räsonnerande deruti, att lånets lysande resultat innebär en hyllning åt Frankrikes kredit och rikedom, åt dess vilja och förmåga att punktligt uppfylla sina förbindelser, men att denna framgång kanske icke skulle ha varit mindre allvarsam om lånet blifvit tecknadt t. ex. hälften så många gånger som skett. Det hade derigenom varit mig mitt eget samvete att af alla de närvarande personerna hade säkert ingen anstillt flera