Göteborgsposten – 9 augusti 1872, sida 1

deltagando i denna kolossala låneoperation — den största som verlden någonsin skådat, upprepade fransmännen helt skrytsamt och triumferande, alldeles som när de i fjor talade om Kommunens förstörelse: den ohyggligaste som verlden någonsin skådat, monsieur! hvad äro revolutionerna i andra länder mot i Frankrike, monsieur? — men under minst åtta dagar förut hade alla menniskor bokstafligen varit yra i hufvudet. Hvarenda en ville vara med derom åtminstone för 5 francs ränta om året, en kapitalplacering som icke erfordrade mera än den för något hvar öfverkomliga summan af 14 francs och 50 centimes. Det var egentligen under de sista dagarne, som entusiasmen stegrats till denna grad. Det sista, som eutusiasmen annars åstadkommer i Frankrike, är pengar, och mången som ej en sekund tvekar att tör en mer eller mindre förnuftig ide sätta lifvet på spel, knyter obevekligt igen börsen, när det vädjas till denna. Det snöpliga resultatet af den i våras påbegynta frivilliga subskriptionen för befrielseverket är härpå ett färskt bevis. Men nu rådde en verklig entusiasm, det är obestridligt, och värdet af denna behöfver icke anses vara förringad genom det räsonnemang, som något hvar gjorde sig, att det var ett fördelaktigt sätt att placera sina besparingar, likaså litet som genom den lilla såfängan att kunna säga sig ha varit med. Icke ens spekulationen att göra en vinst på premien kan billigtvis ogillas. Jag lemnar i dess värde de republikanska tidningarnes försäkran, att det är den öfversvinneliga kärleken till republiken, som framtrollat alla dessa milliarder. Detta är bara prat, och det är, synes mig, hvarken behöfligt eller värdigt att neddraga denna glänsande triumf för Frankrike till en partifråga. Hvad som säkerligen gjort det aldramesta till den otroliga framgången, det är helt enkelt de underrättelser, som från alla håll ingingo om lånets mottagande på förhand på alla de stora europeiska börserna. Man ERNER — — — såg att alla andra hade förtroende till Frankrikes rikedom och sjelfuppehållelse, skulle man då icke ha det sjelf? Det gjordes också allt möjligt från alla deras sida, som voro direkt intresserade i framgången, att underlätta deltagandet från allmänhetens sida så mycket som möjligt. Emissionspriset var visserligen denna gång 2 0j högre än förra gången (84: 50 i st. f. 82: 50), men inbetalniogen af hvars och ens subskription skall fördelas på ej mindre än 21 terminer under ett och trefjerdedels år. Det. ena med det andra räknadt, komma obligationerna att gifva nära 6!(; 4. Man hade för öfrigt icke behof att vid anteckningen erlägga den första inbetalningen i kontanta penniogar utan hvarjehanda andra valutor mottogos för att sedermera utlösas vid repartitionen, deribland äfven diskontabla vexlar. Finansministern har likväl funnit nödigt att rörande dessa utgifva en varning till subskriptionsemottagarne i landeorten och en uppmaning att se upp med namnen. Det berättas nemligen att redan hade ingått från utlandet, särdeles från Tyskland, de aldra mest fantastiska säkerhetspapper i och för spekulationen på premien. — Enskilda bankirer af mer och mindre värde, som erbjudit sig att tjena som mellanhand, ha här och der mottagit icke mindre besynnerliga valutor, detta likväl i en annaa spekulation. Emellertid hade allt detta tillsammans gjort, att hvar och en, som egde något slags tillgång, skyndat att plocka fram den, så att kanske de flesta skulle stå ganska förlägna, om deras anbud i sin helhet utan reduktion toges för godt. En sådan summa, som den hvilken i går och i dag tecknats, är i verkligheten helt enkelt omöjlig att åstadkomma. På Lördagen erhöllo alla statens tjenstemän och en stor mängd enskilda personers eller bolags biträden sin aflöning för att äfven de skulle kunna taga del i lånet, Den summa, som vexelagenternas syndikat hade tecknat i Paris, uppgick samma dag till lånets fulla belopp. På Lördagseftermiddagen började äfven queuerna att bilda sig utanför subskriptionslokalerna, isynnerhet utanför industripalatset i Champs Elysees, der en del af finansministe ren provisoriskt är inhyst. När jag gick der förbi vid 6-tiden på attonen, stodo redan 2 å 300 personer och väntade under det stora tältet, som blifvit uppsatt till deras skydd under den rådande gräsliga hettan. Stodo är likväl ej rätta uttrycket. En del hade medfört stolar för att inrätta sig så beqvämt som omständigheterna medgåfvo (detta var isynnerhet fruntimmer af olika klasser och åldrar, hvilkas respektabla pirater äfven syntes innehålla