Göteborgsposten – 9 augusti 1872, sida 1

Provence-rosen ). löfvers från Engelskan). är Rens hade kommit till oss — vi hade ej gått till honom. Ty vår vindsvåning låg mot solsidan, hans mot mörkret, och Lili fruktade mörkret för min och fogelns skull; dessutom kunde hon ej förmå sig att lemna den gamla slingerväxten som slingrat sig fast omkring takrännan och upp på teket, så fast att den ej skulle kunnat flyttas utan att bli förstörd. I fastlagsveckan hade hon återfått sin gamla sysselsättning. Rens, som var ur stånd att fullfölja sina stora arbeten, tog många af de små askarne om hand och förlänade dem vid färgernas anbringande det mystiska behag, den utsökta smak som utmärka det aldra obetydligaste arbete af den person som af naturen är en stor artist. Det lilla handtverket kunde visserligen ej då det bedrefs i sin aldra största skala inbringa mycket, men det inbragte bröd ech vi voro lyckliga. Under det han arbetade med askarne; hade ?) Forts. fr. N:o 182