Göteborgsposten – 9 augusti 1872, sida 1

————————— ———ä— hon tillfälle att sköta sina hushållsgöromål; sedan dessa voro slutade, brukade hon taga fram sin spinnrock och sätta sig att spinna. Då skymningen inbröt brukade do gå tillsammans att drömma i alleerna under de glittrande stjernorna, eller ock stjerna, eller ock stannade de hemma då han spelade på sin bergsflöjt till uppbyggelse för alla grannarne. — Kvilketdera är bättre, att gå ut och se på stjernorna och träden sjelfva, eller stanna hemma och komma alla dessa menniskor att glömma sin olycka att ej kunna få se dem? sade Lili en af dessa aftnar då det vackra vädret nästan ingifvit henne böjelsen att taga flöjten ur sin mans händer och gifva honom hatt i stället — en tanka som han dock öfvergifvit vid en blick neråt den trånga gatan och öfver till de motsatta husen, der en mängd syflickor och annat fattigt folk eatt sig vid fönstren eller ställt sig i dörröppningarne för att lyssna. Hon hade då öfvergifvit aftonpromenaden som annars var en så kär förströelse för henne och i stället hviskat till Rens: Fortfar att spela, aunars bli de missbelåtna. Och han spelade i stället för att gå ut eller begifva sig till klubben på andra sidan om hörnet. — Han har upphört att vara patriot, muttrade den gamla vinrankan. Det går så med