Göteborgsposten – 8 augusti 1872, sida 1

AUUS. D. T. Då exemplar och han lyckades afyttra dem bland sårdssolket. Händelsen fogade nu så, att gossens anlag för ritning uppmärksammades af frå D. som erbjöd sig att sända honom till Göteborgs tekniska skola; men kort derefter afled den välvilliga fru D., och både gossen och fadren voro alltför tillbakadragna till lynnet, att för brukspatron D. ens omnämna det kopp, som den aflidna i lifstiden väckt hos gossen. Åren gingo emellertid sin jemna gång; Nyström arbetade flitigt i smedjan för sin utkomst, ritade på lediga stunder, och erhöll stundom en hel riksdaler för en tafla af någon anspråkslös konstälskare. Men stugan blef bonom dock för trång, han greps af längtan att komma ut i verlden: han lemnade föräldrahemmet och ankom 22 år gammal till — hufvudstaden. Anländ till Riddarholmen föll snart hans blick på Birger Jarls staty, och detta underverk för honom beskådade han oaflätligt en timma. Utan ringaste svårighet hittade han, enligt de topografiska beskrifningar han inhemtat rörande hutvudstaden, till söder, der han skulle besöka en slägting, hvilken han ej sett på 16 år, men som han genast igenkände, då ban mötte denne på gatan. Han fick svart anställning hos en smed hos hvilken han arbetade ett år, men fann sig ej passande för yrket och lemnade det med hopsparda 70 rdr. Kärleken till konsten, länge undertryckt, tog nu ut sin rätt. Han ingick vid fria konsternas akademi och började rita med lif och lust. Snart bemärktes han af välvilliga konstnärer, som öfverraskades af hans flit och stora anlag. Etter kort tids förlopp erhöll han 300 rdr såsom uppmuntran eller understöd — den rätta benämningen har undfallit mig. Så gick hans andra år i hufvudstaden, hans första som lärjunge i konstens helgedom. Men då var också kassan slut. Lefva måste han, men buru? Genom arbete, naturl gtvis — och så ingick han på ornamentsbildhuggaren Hoffmans verkstad, der han under ett år skar i trä; men under detta år kände han sig olörmögen att rita. Året derpå fick han dels för br Hoffmans, dels för egen räkuing skära altarprydnader och kristusbilder. Sedermera fortsatte han som elev i akademiens modellskola, utförde åtskilliga skulpturer i gips och lera och lyckades sälja ett par figurer till hr W. Davidson, hvars yngste son begagnade undervisningen i konstakademien. Etter hand utförde hr Nyström dels för Rörstrands porslinsfabrik åtskilliga grupper, hvarat hittills fem reproducerats i porslin och hvilka förekomma i handeln, dels för andras räkning åtta särskilda byster. Emellertid upptogo dessa arbeten, nödvändiga för hans utkomst, så mycken tid att han måste försaka konstakademien; likvisst bevistade han prof, Dietrichsons föreläsningar i konsthistoria och tog examen i anatomi för prof. Curman. För öfrigt använde han hvarje från utkomstarbetet ledig stund, som han kunde bereda sig, till läsving och studier på egen hand. Under tiden var det som hr W. Davidson greps af den vackra tanken att på Hasselbacken låta uppresa en Bellmansstaty. Det är ovisst om uttörandet af denna ide blifvit anförtrodt åt den unge, föga kände konstnären, om ej han och Br Ernst Davidson varit kamrater vid konstakademien. Emellertid erhöll br Nyström uppdraget, åt hvilket han genast med den mest brinnande entusiasm egnade sig. Han började läsa Bellman, s:udera honom och drömma om honom. Den ena skizzen efter den andra utfördes; men med ingen blef han sjelf nöjd, och efter hand åstadkommos nitton skizzer under en rastlöst sträfvan, natt och dag, för att uppnå det drömda idealet. En modell utförd i kolossal storlek, godkänd af en högt skattad konstnär — som bevisat hr Nyström mycken välvilja — tillfredsställde dock icke den unge konstnären sjelf, och den krossades af honom — under hvilka känslor kan lättare anas än beskrifvas. Men han började genast arbeta på en ny modell; den blef färdig, och äfven den tillvann sig den ofvan antydde konstnärens loford; men snart tillfredsställde icke hutvudet på denna modell den unge skulptörens konstsinne och efter ett par dagars djupt begrundande samt efter några dagars hvilolöst arbete blef ett annat hufvud modelleradt, hvilket gaf en ny ställning, eller rörelse, som det lärer heta på konstspråket. Nu blef den gipsstaty färdig, om hvilken i den ofvan anförde konstkännaren har yttrat ; sig med så mycket lotord, och efter hvilken ( dronsafgjumingen är tagen. På Bellmans-stayns utförande har hr Nyström arbetat i fullt vå år. Han har derunder för sin utkomst