Göteborgsposten – 8 augusti 1872, sida 1

hon gick och knäböjde vid gin bädd samt bad för honom och hans framtid inför det kors som tillhört hennes döda moder. På denna vackra sommar följde en hård vinter. De fattiga ledo mycket, och jag, der jag stod innanför det tilltäppta fönstret, visste knappt hvilket som var svårast — iskylan från den snödrigra luften eller det skadliga kakelungsoset. Jag var mycket sjuk och bekymrade mig föga om mitt lif under denna bittert kalla väderlek, då fönsterrutorna vecka ut och vecka in voro öfverhöjlda af frostens silfverlika glitterverk. Rens och Lili ledo båda mycket; han kunde endast hålla sig varm då han befann sig i de offentliga konstsalarne, och hon förlorade sitt arbete med färgläggning af eskar kort efter nyåret samt måste uppehålla sig så godt hon kunde på de få francs hon varit i stånd att spara ihop. Hon måste dessutom sälja de flesta möblerna i sitt vindsrum; hennes egen madrass afyttrades, ehuru hennes mormors behölls qvar. Men det fanns två saker som hon ej ville sälja, ehuru hon för båda erbjöds penningar: de voro relikerna efter henres mor och jag sjelf. Hon skulle ej heller velat sälja målningen;