Göteborgsposten – 8 augusti 1872, sida 1

; derom är jag säker. Men för den fanns iogen som erbjöd henne en enda centime. En dag i slutet af vintersolståndet dog den gamla qvinnan. Lili fällde uppriktiga tårar af sorg, ehuru jag ej tror att den stackars gamla lidande varelsen någon enda gång belönat henne för hennes omsorger med annat än gnat och klagomål. — Nu skall du ju komma till mig? mumlade hennes trolofvade, då de kommit tillbaka efter att ha låtit begrafva den döda gumman i fattigqvarteret. Lili sänkte hufvudet mot hans bröst. — om du så önskar! svarade hon i en hviskning så ljuf som den första sommarfläktens. om han önskade det! En matt glimt af gylleno solsken föll genom de dunkla rutorna på mina svaga blad; en liten rädd fluga smög fram och bredde ut sina vingar; kyrkoklockorna ringde till aftonsång; ett barn hördes skratta från gatan nerunder; det började utbreda sig en leende grönska öfver trädens bladlösa grenar! min älskare viuden återvände från södern, trädde in genom fönstret och hviskade till mig: Tänkte du att jag var trolös? Se, jag är nu här med våren ! Sålunda, fastän jag var en fånge och de voro fattiga, voro vi alla tre lyckliga, ty kär