Göteborgsposten – 27 juli 1872, sida 1

; SM SGU OMM, SYMIV F ÖroWun ETFIICESS 2. Fal skarne hade sin revanche för nederlaget i Köpenhamn 1870! Den ärade läsaren kan tänka sig med j SIDEN hvilka enthusiastiska hurrarop den tappre hingstens Rer helsades af de närvarande skandinaverna. M tte detta ej blifva den nordiska sportens sista triumf på tyska turfen. Mätte isynnerhet vi svenskar draga nytta af erfarenheten och lära oss inse, att framgången är bunden vid uppoffringar och ibärdighet. Godsegare Scavenii vinst uppgick till 2700 Thaler eller 7180 Rdr rmt. Lägges detta till de öfriga vinsterna, som hittills afjsamma sportsman skördats under årets saison, så erhälla vi ett totalbelopp at cirka 16,000 Rdr, inkasseradt inom några få veckor. Kostnaderna böra med denna summa vara betäckta och Godsegare Scavenius kan anse sig hafva erhållit hästarne till skänks. Finnes det ingen svensk sports. man som af hr Scavenii exempel känner sig manad att nästa år bereda en liknande triumf åt svenska turfen? Hvilket präktigt tillfälle för Göteborgs slumrande turfassociation att godtgöra hvad den brutit. Svenska flaggan, som första dagen svajade på den Hamburgska tribunens bufvudfacade, hade redan andra dagen blifvit nedflyttad till halfmånen. Dannebrogen hade intagit dess plats. 0, Göteborgs slumrande turfassociation, — det klingar nästan som om det vore fråga om något kultorfsaktiebolag! — skall du Ålyesna till orden, skall du verkligen söka godtgöra hvad du brutit, skola våra Scavenier ila att äflas om det gigantiska företaget att få den oerhörda summan af 16,000 rdr — säger sextontusen rdr — Linkasserad inom några få veckor?! År det at dig som den stora gerningen skall fullbordas att uppflytta svenska flaggan från månen — nej, det var bara en halfmåne — till ÅHamburgska tribunens hufvudfacade? Det vore stort, det vore ädelt, det vore fosterländskt, det vore månljust! Slutet af historien är början likt och lyder sålunda: Andra dagen var åter en hedersdag för Danmark. Visserligen lyckades icke King Whiffler att taga äfven det lilla Handicap af 500 Thaler; men detta var ej hans fel. Denna löpning gestaltade sig tvärtom till en af hans bästa bedrifter. Med 14 skålp. högre vigt än den föregående dagen gick han till starten, fick der ett hårdt slag af en orolig konkurrent, sprang af på tre ben, hölls för länge tillbaka af joekeyen och kom det oaktadt in såsom god 2:dre häst till Baron E. Oppenheims 4-årige hingst Porto. Än en gång: Hvem vill förbjelpa svenska sporten till en liknande triumf? Ja, hvar finnes han, månne, denne bålde sportman, som vill förbjelpa sin ädle springare till den oskattbara njutningen att få ett hårdt slag af en orolig konkurrent, tå springa af på tre ben, hällas för länge tillbaka af jockejen och det oaktadt Åkkomma in som god (!) 2:dre häst till en millionär-barons 44 årige hingst? Noch ein mal: Hvem vill förhjelpa svenska sporten till en liknande triumf? Sällan har väl några artister fått emottaga mera säkra och tydliga bevis på allmänhetens sympatier, hennes uppskattande af den verkliga, den solida talangen än de värderade medlemmar af k. lyriska scenen, hvilka för närvarande gästa vår stad. Att under en nästan tropisk hetta, som i den qvafva teatersalongen ytterligare stegras några grader, kunna locka en så talrik allmänhet, som nu infunnit sig för att ävnu en gång få höra god musik, ännu en gång få höra svenska sjungas från vår scen, talar långt bättre än de vidlyftigaste recensioner, den mest hårfina kritik. Vi inskränka oss derföre till att inregistrera detta lika glädjande som ovanliga faktum och tillägga endast att morgondagens program upptager de båda stycken, hvilka tyckas mest ha slagit an på vår allmänhet och derjemte mest äro egnade att låta sällåskapets olika resurser erhålla sin fulla rätt, nemligen: Regementets dotter och Mjölnarvargen. När dessa angenäma dagar förgått och sällskapet lemnar vår stad, lärer teatern för undergående af en vidlyftigare reparation komma att stå tom, ända tills September månads början, då det välkända och efterlängtade Zetterholmska sällskapet der gör sitt inträde. Dettas härvaro blir dock, beklagligen, alltför kort, endast en månad, hvarefter möjligen ett italienskt operasällskap torde vara att hitförvänta, under ledning af signor Rafaöllo Steffano och bland sina medlemmar upptagande vår allmänhets erkände favorit signor Vincenzo Sabatini. De svenska qvartettsångarne, hrr H. Lutteman, V. och E. Skårman, C. A. Lagerheim och G. Ryberg ge i morgon e. m. sin förut omnämnda folkkonsert i Exercishuset å Heden efter ett valdt program, som återfinnes i dagens annonsafdelning. Tiden för konserten har, välbetänkt, blifvit bestämd till kl. 6 e. m., på det ej konserten må råka i kollision med föreställningen å Nya Teatern samma afton. Qvartetten utgöres af goda och friska röster, hvilka öfverallt hvarest de klingat erhållit de bästa loford af pressen och det lifligaste bifall af åbörarne, hvarföre de utan tvifvel här skola röna ett tillfredsställande och — äfven med afseende på åhörareantalet — välvilligt emottagande. I trädgården, der det nu en tid bortåt, af lätt begripliga och allmänt bekanta skäl, varit tyst och ensligt, låter nästa Måndags afton skarpskyttemusik-kåren, under dir. C. G. Sandbergs anförande, höra sina friska toner, hvadan otvifvelaktigt denna afton den vackra parken skall erbjuda samma glada och lifliga tafla som så många gånger tillförene. Christine, eller som hon i dagligt tal benämnes, Tyska kyrkan undergår f. n. en genomgripande, inre restauration. Takoch väggmålningen, utförd af målaremäst. C. J. Ahlins arbetare, efter ritningar af, som vi tro, stadsarkitekten v. Gegerfelt, är hållen i vacker stil, enkel och utan alltiör bjerta färger, såsom rummet kräfver det. Ännu är dock mycket 22 FEtet—