Göteborgsposten – 26 juli 1872, sida 2

Denna senare sägen, hvilken Fryxell lånat ur Hamiltons anekdoter på Upsala bibliotek, har dock en stark bismak at att vara gjord. Afven Fryxell sramlagger bevis för, att Gustaf afskydde den äktenskapliga förbindelsen och endast gifte sig för att uppfylla sin pligt mot konungaskapet och landet. Hos en så egoistisk natur kunde naturligtvis icke den af uppoffringar förmögna, den hängifoa äktenskapliga kärleken finna rum, Och de berättelser, Fryxell framdrager om Gustafs giftermål, äro redan de fullt tillräckliga sör att låta oss bedöma den blifvande konungens framtida husliga lif. Gustaf deltog, enligt Fryxell, verksamt i de intriger, som nu följde emot mösspartiet, hvilket också i sin ordning vid riksdagen 1769—1770 störtades från makten samt efterträddes af hattpartiet. Förf. återgifver Fersens berättelse om, att prinsen uppretat stämningen mot rådet, men tillägger: De särskilda företeelserna dervid känner man dock icke, ty för tidernas osäkerhet uppbrände han en stor del af sina med Scheffer vexlade bref?. Med skildringen af sistnämnde rtksdag afslutas föreliggande del. Vi upprepa vårt hopp om, att den äldrige förf. må förunnas tid och krafter att vidare fullfölja sitt digra verk, om vi derför än icke kunna förbise, att den objektiva teckningen stundom lider väl mycket genom inkräktning af en ensidig färgläggning. Ett nyligen utkommet arbete, hvilket väl förtjenar en närmare uppmärksamhet och äfven varit föremål för en omfattande anmälan i Aftonbladet, är: Om orsakerna till återfall till brott och om medlen att minska dessa orsakers skadliga verkningar af d:r K. Olivecrona (Stockholm, P. A. Norstedt Söner). Förf. utgår ifrån den numera icke med framgång bestridda satsen, att ett folks lagar och samhällsinstitutioner äro uttryck af den civilisation, hvartill samma folk hunnit, och att, i samma mån rättsmedvetandet ernår en fullkomligare utveckling och sederna förmildras, lagar och rättsskipning sålunda ock måste antaga en mildare karakter samt varda mer och mer egnade att, i hvad på dem ankommer, bevara menniskovärdet äfven hos den under samhällets strafldomar hemfallna brottslingen. Det 19:de århundradets civilisation har derför också omskapat lagstittningen, hvars ledande grundprinciper nu äro rättvisa och humanitet. Denna omskapning framträder tydligast på brottmålslagstiftningens område och, i sammanhang dermed, i afseende på fångvården. Den nya strafflagen är för vårt land ett bevis derpå. Men man klagar dock öfver, att de väntade goda verkniogarne af denna humanare strafflag uteblifvit. De i oroväckande grad uppträdande återfallen till brott hos redan stratfade personer bära härom vittne. Dessa återfall måste ha en orsak, och det är denna orsak förf. vill i sin skrift uppsöka. Det uppväxande slägtets moraliska uppfostran är en vigtig faktor; en annan är ätvea verklig nöd. Det kan derför icke ofta nog upprepas, att det är genom god uppfostran åt ungdomen och genom åtgärder, hvilka afse förbättrandet af arbetsklassernas ekonomiska ställning, som anledningarne till brott och brottens förnyande genom samma individer med största säkerhet minskas eller undanrödjas. Men utom dessa allmänna orsaker måste det äfven finnas särskilda orsaker, hvilka omedelbart eller medelbart bidraga till ökande af återfallen till brott. Såsom sådana framhåller förf.: 1. att staten gör alltför ringa till den brottsliges verkliga, moraliska förbättring under den tid fången undergår straffarbete eller fängelsestraff; 2. att, sedan fången utstått sitt straff, underlättas icke, utan tvärtom försvåras för honom möjligheten att återgå till en loflig och nyttig verksamhet; 3. att unga förbrytare (under 20 år) måste undergå en likartad bestraffning som de äldre, i stället för att underkastas en speciel straffbehandling i särskilda, för dem afsedda förbättringsanstalter; samt 4. att straffarbete, såsom detta straff nu verkställes, i visst afseende icke medför tillräckligt afskräckande verkan. Just dessa punktor ha utgjort föremål för den i London nyss afslutade intornationala fångvårdskongressens förhandlingar, och de resolutioner, till hvilka denna kongress kommit, låta oss antaga, att man snart skall söka att praktiskt införa i tångvårdsbehandlingen just sädana åtgärder, hvilka förhindra så mycket som möjligt återfallen till brott och sålunda göra den bumanare brottmälslagstifmingen fullt gagnelig till sina verkningar. För vår allmänhets orientering i ärendet skall hr Olivecronas skrift vara särdeles kärkommen och nyttig. Af Samlade Arbeten af August Blanche har adertonde haftet utkommit, innehållande första hältten af författarens intresserande roman Vålnaden. (Stocktolm, Albert Bonnier). Från L. J. Hiertas Förlagsexpedition har utg fvits åttonde häftet af De bildande Konsternas Historia af Wilhelm Lilbke, med hvilket detta ganska betydande och genom sin utstyrsel prydliga verk afslutas. Alf Den kristna Kyrkans Historia af d:r K. R. Hagenbach har åttonde hättet utkommit, hvilket omfattar en del at de väldiga reformatoriska rörelserna i femtonde århundradet,