Göteborgsposten – 26 juli 1872, sida 1

Ett blad i stormen ). (Ötvera. från Engelskan). I denna svaga belysning, i aftonens djupa skuggor kunde hon spåra hela scenen, liksom om det varit full dager; under sin långa lefnad hade hon hunnit bli så innerligt förtrogen dermed, det var alltsammans i sin ladtliga enkelhet så innerligt kärt för henne. Under hennes barndoms lekar, under henhennes ungdoms kärlek, under de fröjder och sorger hennes äktenskapliga lif medfört, under de bittra qvalen och den ljufva hänförelsen af hennes moderskap, under hungersnöden och försakelserna och pröfningarno som hon fått genomgå såsom enka, under hennes ålderdoms förnöjsamhet och lugn — hela denna tid hade samma tafla framställt sig för hennes syn, den lilla skuggrika gatan med dess låga boningar, liknande bikupor i en trädgård, och betesmarkerna och åkerfälten, vattnet och skogarne sträckande sig så långt blicken kunde nå. 4) Forts. fr. N:o 169.