Göteborgsposten – 26 juli 1872, sida 1

Bref från Stockholm, (Korresp. till Göteborgs-Posten). (Forts. o. slut fr. förra n:0.) Stockholm d. 24 Juli. En stor affärsman, hvilken såsom riksdagsman både i tal och tryck alltid klandrat att icke statens jernvägsbyggnader utförts med den allra strängaste sparsamhet, har nyligen — men alldeles tör sent — öfvertygats derom att det billigaste byggnadssättet icke i längden är det mest ekonomiska. Ett bolag, i hvilket den ofvanantydde affärsmannen är både den störste och den inflytelserikaste delegaren, beslöt att utvidga en redan med stor fördel bedrifven fabrikation, och till den ändan skulle en större sabriksbyggnad uppföras å en tomt på Södermalm, hvilken är så belägen att den har stark sluttning nedåt saltsjön. Ungefär en tredjedel af byggnaden uppfördes på fast berg, den andra tredjedelen på gammal pålgrund, men den sista tredjedelen (närmast sjön) uppfördes på en timmerbädd och med iakttagande af den strängaste sparsamhet. Sedan byggnaden någon tid för det afsedda ändamålet begagnats, började den visa dig vankelmodig. Den närmast sjön belägna delen tog sig före att gå sin egen väg nedåt; den mellersta delen tvekade i hvilken riktning den skulle gå, men sillastående ville den ej vara och endast den öfverst belägna delen bibehöll en värdig hållning. På den stora byggnaden uppkommo följaktligen betydliga genomgående mursprickor, hvilka utan vidare nytta tid efter annan med murbruk och tegel igenfylldes. Hufvudstadens byggnadskollegium lärer icke ega rättighet öfvervaka huru enskilda byggnadsarbeten utföras. Men då sällan något missöde kommer ensamt, så har inträffat, att de ofvanantydda vankelmodiga deiarne af den nämnda byggnaden skadligt inverkat på en annan näst intill belägen, annan person tillhörig, äldre fabriksbyggnad som nu äfven rubbats i sin hållning