Göteborgsposten – 25 juli 1872, sida 1

———————————————————— — Tusenärssesten i Norge. (Bref till Göteborgs-Posten.) II. Haugesund d. 18 Juli. Haugesund och dess besolkning äro idag naturligtvis alldeles yra i mössan. Ett sådant virrvarr af menniskor, af flaggor, dekorationer och äroportar, af festligt prydda fartys och strålande uniformer har man aldrig här förr skådat och svårligen trodde man här någonsin att dylika under skulle uppenbaras i den lilla staden på vestkusten af Norge med dess 1200 invånare. Det har varit en ansträngande natt med storm och sjösjuka för de många, som dragit åstad till det högtidliga mötet. Men de kunna trösta sig med att anledningen till deras resa endast återkommer en gång hvart tusende år. I vår på jubileer så rika tid är det förön igt onekligen högst intressant att ändtligen en gång få öfvervara ett, som ej knyter sig till fem och tjugoåriga utan till tusenåriga minnen. Att Norge har motsett denna fest med utomordentligt iutresse och att alla, som på något sätt ha kunnat det, begifvit sig till Haugesund är så högst naturligt. Lika naturligt är det ju också, att en liten stad som denna i dag befinner sig i ett tillstånd af öfverfullhet, som gränsar till det otroliga. Man måste kampera på marken, om man vill hvila ut efter nattens ansträngningar och har man lust att dricka kaffe får man betala ända till 1 rdr sv. för en kopp af den lifvande bruna nektarn. Slikt har aldrig förr timat i den goda staden Haugesund, men prins Oscar är också, enligt invånarnes egen utsago, den förste kunglige person, som sedan Harald Hårfagers dagar besökt staden. Tänk, att på tusen år icke ha sett en enda furste! Man måste sätta sig in hvad detta vill säga för att förstå en scen, hvartill jag nyligen varit vittne. En moder med sina barn hade lägrat sig i gräset för att se prinsen stiga i land. Men den ene af smägutterne kände sig generad af blåsten, ville gå hem igen och grät bitterliga, ända tills modren hotade honom med att prinsen skulle komma och ta honom, ifall