Göteborgsposten – 25 juli 1872, sida 1

supit af naturen och de lärdomar som Reine Ällix meddelat honom. — Se till ditt hem och tänk på ditt arbete, hade hon alltid sagt till honom. Det är arbete nog för en man att hålla sin vandel fläckfri och sina händer fria från svek och oärlighet. Försök ej likna dem som alltid föra på tungan huru den gode Guden skulle ha skapat verlden efter en bättre plan, under det råttorna husera i deras förrådshus och barnen skrika öfver tomma fat. Och han hade lagt märke till hennes ord, så att i hela trakten fanns cj någon pålitligare, raskare, vid arbetet mera uthållig och tålig man än Bernadon var, och fastän somliga tyckte att han var beskedlig och svag ända till dårskap, var han visst ingen dåre. Han hade dessutom ett slags rå musikalisk färdighet och sällsynta anlag för blomsterodling, hvilka egenskaper voro honom både till nytta och nöje i hans lilla hem. I alla händelser hade Reine Allix och han i ett fjerdedels århundrade varit lyckliga tillsammans under det gamla grå torftaket som beskuggades af stora sykomorer. Ej heller voro de mindre lyckliga då i medio af April månad Bernadon efter fyllda fem och tjugo år kommit in med en liten bukett gullvifor i hauden, böjt sig ner mot henne, helsat med