Göteborgsposten – 25 juli 1872, sida 1

lösnummer: 10 öre exemplaret. Bref från Stockholm. (Korresp. till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 23 Juli. Hr X. — vår gemensamme vän — är ganska frisk för sina år, är både kapitalist och husegare, och kunde vara nöjd med sin lott; men han förföljes af bekymmer. Visserligen äro hans inkomster större än utgifterna, men det grämer honom i alla fall att räntan deklinerar, och att då han d. 20 Juni, försedd med sina depositionsbevis inställde sig i härvarande bankinrättningar för att lyfta sina haltårsräntor, så delgafs honom en förestående konvertering, som har till följd att han måste nöja sig med lägre ränta framdeles. Han blef ond, föll derefter i djupa tankar, men fann sig dagen derpå och sade: nå ja, det är klart, nedsättningen i penningeräntan kan godtgöras genom en lämplig höjning i hyrorna, och då hans hyresgäster vid månadens slut inställde sig för att erlägga qvartalstributen, delgaf han den ene efter den andre att om hyreskonirakten skulle prolongeras, måste hyresbeloppet ökas med 25 4 i anseende till den rika penningetillgången. Hyresgästerna bedyrado att deras penningetillgångar alldeles icke ökats, onarare motsatsen, hvarpå han genast svarade att det berodde antingen på ett selaktigt arrapgement eller på någon missuppfattning; men slutet blef emellertid att samtliga hyresgästerna skola flytta i höst — och nu — det hör till hr X:s missöden — måste han dagligen parera här i sitt skrifrum med kritade fönster, för att underhandla med de många hyresspekulanterna som infiana sig, i stället för att njuta at lugnet och svalkan på hans täcka -Fridhem-, der krusbären, jordgubbarne och hallonen under hans frånvaro skoningslöst sköflas af småfåglar med och utan vingar. Hr X. mottager nu dagligen besökande, hvilka upprepa samma frågor: våningarnes beskaffenhet? priset? beqvämligheterna? vattenledning? gasledning? rymlig vedkällare? etc. ete. Svaren lemnas, rummen beses, kriticeras under antydan att priset är orimligt högt, att tapeterna äro illa medfarna, att taken böra strykas, att — — att —, men den beskådande säger sig dock icke vara precist obenägen taga lokalen. Då inträder hr X:s tur att fråga. Han framtager ett på skritbordet liggande papper — han är en typ af den omtänksamme husegaren — och nu börjar han en närgången examination. Min herre har familj? Dess antal? Barnens ålder? Pigornas antal? Håller hund? Idkar blomsterodling i fönsterna? Begagnar kaminer för cokes och stenkol? Eger tyngre möbler, såsom bokskåp, piano o. d.? Ar konstälskare? Eger oljefärgstaflor? Gymnastikstol? Badskåp? — —. Antingen blir den qvestionerade ond eller uttröttad och går, eller lemnar han otillfredsställande svar och aflägsnas. Hr X. kastar nu en blick på klockan, rusar ned till ångbåten, har blifvit upphettad, fruktar en förkylning, kanske en släng af kolera; men måste vara parat till morgondagen för att åter lemna sitt Fridhem efter en orolig natt, till ny uppvisning, ny underhandling och nya obehag, allenast för att utjemna den olycksaliga konverteringen. Hr X. plågas också af politiska bekymmer: Konungen är snart på utrikes ort; prins Oscar vistats i Norge, sammanträffande der med fyra af statsrådets ledamöter, neml. h:s exc. grefve v. Platen, frih. Leijonhufvud, hrr Weern och Berg; den tillförordnade regeringen här — allt det der går rundt om i hufvudet på vår vän, och han förstär icke huru det skall bli med riksstyrelsen. Jo, saken går för sig ganska lätt. Då H. M:t om Thorsdag lemnar Sverige, telegraferas några ögonblick förut till prins Oscar ungefär så här: regera nu, käraste Broder. Men prins Oscar trifs så väl i Norge och skall glädja så många städer med tal och besök, att han genast efter telegrammets mottagande sammankallar de i Norge vistande statsråden — och säger till dem ungefär så här: den tillförordnade regeringen i Stockholm åtnjuter ju vårt fulla förtroende? Låt den gerna tå regera medan jag är frånvarande, och nu förordnar jag att den så skall göra. Medgifves, svara statsråden, och så telegraferas från Norge till Stockholm: regeren under min frånvaro, arbeten flitigt, akten eder för konstitutionsutskottet! Eder välbevågne — Oscar!. Så ungetär kommer det väl att låta, utom i Posttidningen, der språket blir mera vårdadt naturligtvis. Hr X. tycker — men han har alltid sin egen mening — att prins Oscar hade bort från Harald Hårfagersfesten hemresa direkte, då de fyra statsråden icke behöft rutscha till Norge för att biträda vid ett formalitetsannit af naturen Ach da löprdamar omm p.—