Göteborgsposten – 25 juli 1872, sida 1

han sjelf förtjenade, och dessutom hade han ett litet förråd af guld och silfver i sin bank i torstaket, afsatt för dåliga år; men han kunde lika litet tänka på att gifta sig mot hennes vilja som hen kunde tänka på att lyfta sia hand emot henne. I Berceau de Dieus enkla hem var sonlig vördnad ännu räknad såsom en menniskas första dygd. — Jag skall gå och tala vid Margot rodan i afton, sade Reine Allix efter en paus. Hon är en god och dugtig flicka samt her ett rent hjerta och ett godt namn. Du har gjort ett godt val, min sonson. Bernadon böjde ner sitt stora vackra lockiga hufvud, och hon lade sina händer på honom och välsignade honom. Samma afton vid solnedgången uppfyllde Reine Allix det löfte hon gifrit sin sonson, och gick till den unga flicka som tjusat hans ögon och gjerta. Margot var en fader och moderlös flicka; hon egde ej ett öre i hemgift; hon hade uppfostrats af barmhertighet och bodde nu hos ställets rikaste man, en mjölnare med många barn, en talrik boskapshjord och stora jordsträckor. Margot arbetade åt en sträng husbonde, i hvars familj hon visserligen var såsom en medlem, men på samma gång dagen i ända var