Göteborgsposten – 24 juli 1872, sida 2

Häraf synes, att utvecklingen af handeln med värdepapper, i förening med kreditens lätthet och säkerhet, åstadkommit att värdepapperet, i och för sig ott fingeradt kapital, hvars reella värde endast representeras af den del, som motsvarar investitionen, kan under vissa vilkor sungera som ett verkligen fritt kapital. Men då allt detta sker och timar under lugna förhållanden, är det deremot gifvet, att, när och om en kris inträffar, denna måste bli så mycket förfärligare, ju större kreditens underverk voro. Man må derför väl akta sig för öfverskattning af det närvarande. Mordförsöket mot konung Amadeo af Spanien och hans gemål synes hafva frambragt den motsatta verkan mot hvad anstiftarne åsyftat. Folket i Madrid egnade efter underrättelsen om attentatet deras majestäter en formlig ovation, och har den spanske statsministern härom telegraferat till sina representanter i utlandet följande cirkulär: Hela Madrid var på benen för att betyga majestäterna, som företogo en promenad i vagn, sina sympatier. Den hyllning, som egnades dem från befolkningens sida, var obeskriflig. Tusenden till fots, till häst och i vagn omringade deras majestäters vagn och uppfyllde luften med sina rop; balkongerna voro fullsatta med damer, som jublade och helsade. Vid det kastilianska springvattnet gick entusiasmen öfver alla gränser; hela befolkningen, män, qvinnor och barn, spärrado vägen för konungaparets vagn, så att densamma knappast kunde komma ett steg vidare. Omsider hunno majestäterna fram till slottet, följde af en stor del af befolkningen, eom fortfarande jublade. Vid min ankomst till Plaza de Oriente måste jag stiga ur vagnen, och jag lyckades endast med stor svårighet att bana mig väg genom den menniskomassa, som uppfyllde platsen och utstötte entusiasmerade rop till majestäterna, hvilka trädde ut på balkongen, der de mottogos af det mest entusiastiska jubel. Hela corps diplomatique har, efter att hafva uppvaktat majestäterna, varit hos mig, och den tyske ministern, baron Canitz, såsom den äldste, upprepade i allas namn försäkringen om de främmande beskickningarnes hjertligaste sympatier för majestäterna. Processen mot mördarne skall påskyndas. Befolkningen har flera gånger hejdat mig i min väg och fordrat lönmördarnes straffande. De forne ministrarne Sagosta och Robledo ha i dessa dagar lemnat Spanien och begifvit sig till Luchon i Frankrike. Stark jäsning råder i Catalonien, hvarför nordarmön fått befallning att marschera dit. Man vill i Rom veta, att påfven under de sista dagarne uppsatt och undertecknat en hemlig bulla angående nästa påfveval I detta aktstycke förordas kardinal Panebianco till hans efterföljare på påfvestolen. Enligt underrättelse från Belgien, gestaltar sig tillståndet bland arbetarne i Borinage, der en stor strike utbröt för några dagar sedan, ganska gynnsamt. De strikande förhålla sig lugna. Omkring tusende af dem ha redan återupptagit sina arbeten, och ett ännu större antal ha förklarat, att det vill åter arbeta. Från Frankrike sakna vi, då detta nedskrifves, ännu fullständig underrättelse om råämnesbeskattningen inom nationalförsamlingen. Men, såsom förut nämnts, denna utgång anses af alla korrespondenter från Versailles på förhand gifven. De franska tidningarne framhålla, att Thiers bragt församlingen i det dilemma, att dess votum i denna sak blir antingen ett förtroende — eller misstroendevotum. Man befinner sig dagen före det stora lånets utbjudande. Ett misstroendevotum nu skulle ofördelaktigt inverka på lånet, medan det kunde ingifva den möjliga tron, att Thiers, som nu är sammanhållningslänkenskulle kunna snart algå, då han skulle råka i en ögonblicklig våldsam partikamp. Församlingen är derför kanske bragt i nödvändigheten att votera den förhatliga och okloka skatten. Den bekante förre franske inrikesministern Casimir Perier har träffats af ett slaganfall. Det finnes dock hopp om hans bättring. General Cremer och de Serres ha af krigsrätten i Lyon dömts till en månads sängelse hvardera. Detta billiga straff helsades med jubel af åhörarne. De voro, som bekant, åtalade för att ha utan laga skäl låtit under kriget skjuta en fransk medborgare i Dijon för spioneri. Frankrikes Officiela Tidning innehåller några tillkännagifvanden, som väckt mycken munterhet inom landet. Inrikesministern meddelar neml. i dessa, att det tyska bögqvarteret i Nancy är i besittning af en del funna saker, hvilka kunna afhemtas af egarne, såsom en sidenkjortel, ett stycke sidentyg, ett par sockerskålar, ett par knifvar och gafflar af silfvor, en brosch och ett par örringar, en sockertång m. m. Det ser alldeles ofantligt honnett ut! Preussarne äro till den grad samvetegranna, att de icke kunna sofva lugnt, förrän de utlemnat dessa saker, hvilka ha, sammanlagda, ett värde af ett par hundra fres. Då man är till den grad samvetsgrann, ser det ut, som om de preussiska soldaterna alls RR —