Göteborgsposten – 24 juli 1872, sida 2

nan flagga än den trefärgade, trodde henne liksom han trodde hvarje ord som dessa vänliga och beslutsamma gamla läppar uttalade till honom. Han hade endest en gång i sitt lif, dagen för hans första nattvardsgång varit i den småstad som låg närmast Berceau. Han visste ingenting mer än hvad som stod i sammanhang med det enkla redliga lif han förde. Hvad menniskorna gjorde utom hans lilla verld uof ängar, åkrar och skogar, det tänkte han ej på och brydde sig ej om. En gång hade en man passerat genom byn Mereeau, en kolportör af småskrifter — en man med vild blick och oroligt hufvud — som sade Bernadon att han var en förtrampad slaf, ett djur som likt mulåsnan släpade och bar bördor för att de rika skulle bli gödda — en idiot som ej bekymräde sig om menniskans rättigheter och de oförrätter de fattige ledo. Bernadon hade lyssnat med bestört min; derefter hade han med ett småleende som likt ett solskimmer bredde sig öfver hans ansigte, och på sin egendomliga provinsdialekt yttrat: — Jag vet ej hvad det är ni pratar om. Rättigheter? Oförrätter? Jag förstår ej. Men jag har aldrig bedragit någon; jag har aldrig sagt en osanning; jag är stark nog för att