Göteborgsposten – 24 juli 1872, sida 2

och han frågade hvad det skulle förbinda honom till att votera ja, svarade man honom: — Det skall förbinda er till att hedra er farmor så länge hon lefver och stiga upp med lärkorna och gå till messan hvarje Söndag samt vara ert land trogen. Ingenting mera. Då hade ban smålett och beredvilligt gått till valurnan. Han var mycket enfaldig i dylika saker och Reine Allix, ehuru redigt och klart förstånd hon eljest hade, var föga mer erfaren i dem än han. — Ber du, hade hon ofta sagt till honom, i min barndom hängde den gamla hvita flaggan på slottet. Men en vacker dag ryckte de ner henne och satte upp en röd. Denna rycktes i sin ordning ner och en trefärgad sattes upp. En tid derefter kom en person med en bundt hvita liljor i handen, och han satte upp den gomla hvita igen; men innan dagen hunnit gå till ända, var denna åter nertagen och den trefärgade ånyo uppe der hon ännu hänger. Några personer som jag kände grufvade sig storligen öfver alla dessa ombyten af flaggor; men hvad mig beträffar, så har jag ej kunnat inse att de haft något att betyda: brödet har varit alldeles lika dyrt och sömnen lika ljuf hvilken helst af de tre flaggorna som varit upphängd. Bernadon, som aldrig kännt till någon an