Göteborgsposten – 24 juli 1872, sida 1

man i ordets egentligaste mening kalla en bekräftelse på att Göteborg är en engelsk koloni på Sveriges kust. Men det herrligaste af alltsammans är dock att vi hade hårdt bröd i öfverflöd. Våra resande vänner hade blott icke kunnat uppspåra de bagare, som presterade detsamma. Vi ha på det hela taget i dessa dagar, då Köpenhamn blifvit något så när försvenskadt, i stor skala importerat både svenska flaggor och svenska seder och bruk, men först och främst likväl ett utomordentligt stort qvantum svensk punsch från Karlshamn, Upsala, Stockholm och hvad de heta alla dessa ställen, der denna Nordens drufsaft pressas och framställes i sin mest välsmakande form. Saken är nemligen den, att köpenhamnarne icke ha kunnat hitta på något beqvämare sätt att lägga sina skandinaviska sympatier i dagen än genom att utbyta alla hemvana danska drycker mot denna och de ha lärt att förtära deraf med så stor virtuositet, att det nu nästan alltid bli svenskarne, som dra det kortaste strået i ett envig, der vapnen utgöras af punschoch sodavattensflaskor. Att det dagligen levereras åtskilliga af dessa fredliga bataljer, behöfver jag väl knappast att omtala. Vänner från alla trakter af det eniga Norden möta ju hvarandra hvarje ögonblick på dagen och man måste följaktligen i dessa festliga tider festligt helsa hvarandra. Och är man icke allaredan bekanta och vänner kan man bli det i flygande fläng. Jag vet icke hur det kommer sig, men jag tycker att det i dessa dagar har kommit en högst egendomlig ton öfver Köpenhamn. Måhända är det den alldeles vidunderliga sommaren, solbaddet och hettan, som kastat alla eljest till dagordningen hörande ceremoniella former öfverbord, liksom de vändt upp och ned på allting annat. Säkert är det emellertid att här har kommit en ovanlig värma och hjertlighet öfver invånarnes väsen och en ovanlig frihet i hela det offentliga lifvet. Man må möta hvarandra på gatan, ute i det gröna eller hvar som helst, så börjar man att inleda ett samtal med hvarandra och då man nästa gång träffas, är man gamla bekanta, som lika så godt straxt kunna dricka brorskål med hvarandra som att låta bli det. Man tyckes ha en omedveten föreställning om, att det under denna tid i vår danska hufvudstad endast förekommer värdar och gäster; man befinner sig hela tiden som i ett stort sällskap och samtidigt generar man sig alldeles icke för hvarandra. All stelhet har försvunnit med de stela toiletterna, som sommarvärmen gjort omöjliga. Man mötes i segelduksskor, i brokiga halsdukar och i lätta, luftiga, korta plantage-egare-kostymer, man mötes med bästa vilja att ändligen en gång kasta ifrån sig hela den dagliga småaktigheten och draga all möjlig vinst af denna i alla hänseenden så lyckade sommar. På dess soliga himmel upptäcker man då och då en och annan mörk sky under form af t. ex. en till tagande koppepidemi eller liknande obehagligheter, men man förgäter dem straxt igen derföre att allting annat är lutter solsken, sestlighet och treflighet. Det är nu snart sagdt omöjligt att besöka hvilket som helst offentligt ställe utan att finna det öfverfyldt. På Klampenborg är det om Söndagarne en sådan tillströmning af menniskor att man formligen slåss om alla möjliga befordringsmedel dit och derifrån. De gamla dammiga kaffeqvarnarne, äfven benämnda kapervogne fortjena kapitaler och om aftnarne kan man få vänta tre till fyra timmar på banstationen för att bli befordrad hem, oaktadt tåg expedieras hvar femte minut. Hos restauratören på badhotellet, Ginderup, var det häromaftonen så länsadt, att der, bokstafligen taladt, ej fanns en bit bröd i hela hotellet och likväl hade han den dagen, ovanligt nog, icke serverat någon enda festmiddag. Dessa festmiddagar tilltaga i en nästan oroande skala. Utställare och journalister, handtverkareoch andra föreningar, deltagare i de mångfaldiga möten, som stå i sammanhang med utställningen, kort sagdt, hela verlden samlas tillsammans omkring det välbesatta bordet och när så middagen är förbi, är Tivoli genast färdigt med en fest med anledning af dagens betydelse, en af dessa fester, som alltid besökas at tusentals menniskor, dels derföre att etablissementet på de varma sommaraftnarne är nästan det enda ställe, hvarest man riktigt kan hvila ut efter dagens ansträngningar, dels också derföre att det verkligen alltid med framgång söker att pryda sig i en så festlig drägt som möjligt. Vid sidan häraf anordnas det oupphörligt utflykter rundtomkring på det undersköna — —— Berceau de Dieu var en mycket gammal plats. Man påstod att byn stått der nå Or