Göteborgsposten – 24 juli 1872, sida 1

Berceau de Dieu var en mycket gammal plats. Man påstod att byn stått der på Orleanska jungfruns tid, och ett stenkors från tolfte århundradet stod fortfarande vid den stora dammen i ändan af gatan, under kastanieträdet der byns innevånare samlades för att samtala i solnedgången då deras arbete var slutadt. Det fanns ingen stad på närmare afstånd än två mil. Byn låg i sjelfva hjertat af en landtlig trakt, med täta skogar omkring och fruktträdgårdar här och der. Dess produktion af hvete, hafre, ost, frukter och ägg var mer än tillräcklig för dess enkla lycka. Dess innevånare voro goda, arbetsamma, lyckliga menniskor som i vänskap och endrägt lefde kring det lilla grå kapellet. Ingenting inverkade störande på denna by. Krig och rykten om krig, revolutioner och contrarevolutioner, kejsardömen och insurrektioner, militära och politiska frågor — alla dylika saker voro okända — mäktiga vindar som uppkommo och blåste och förhärjade landet rundtomkring, men aldrig kommo tillräckligt nära för att skada byn som låg der i sin enslighet lik ett lärkväste. Äfven under revolutionens stora dagar hade den varit lugn. Den hade i det gamla slottet på kullen, vid hvars fot den låg, haft en herre som den älskade; den hade aldrig