Göteborgsposten – 19 juli 1872, sida 2

Från Utlandet. Thiers har inom franska nationalförsamlingen uttalat sig på ett sätt, som angifver, att han med bectämdhet vill, så länge han för an Frankrikes runor, upprätthålla republiken. Denna förklaring afgat han i det tal, han höll d. 12 d:s rörande beskattningsfrågan, då han sade bl. a.: Jag vördar allas åsigter, jag har alltför stor känneuom om menniskorna, tiden och parterna, för att icke ha lärt att respektera dem alla, då de äro uppriktiga och isynnerhet då de finnas i en församling, inom hvilken vi genom att vända oss till de hofsamma meningarne inom alla partier söka att bilda en majoritet, vid hvilken en regering kan stödja sig. Jag vill ej gerna såra någon mening, aldra minst de meningar som äro representerade på denna sida (visar på högern); men jag har hört sägas, och jag ber eder att utan någon skakning af vrede höra mig upprepa det: Må ske då med repupliken, men det skall vara en konservativ republik. Regeringsformen bestämmes icke af oss, utan af försynen, som lyckligtvis kan styra menniskornas angelägenheter med mera lugn och förnuft, än vi sjelfva 16rmå. Det skulle vara en löjlig, jag är nästan frestad att säga föraktlig barnslighet, om vi ville söka att ingripa i den utveckling, som försynen ledt; jag gör åtminstone icke anspråk bärpå. Men eftersom vi nu en gång stå gentemot ett faktum, så säger jag, att vi för vår del, så länge vi befinna oss under denna regeringstorm och så länge försynen låter den bestå .. (afbrott). Ja, jag kan då omöjligen veta, hvilken regeringsform Frankrike en gäng i tiden skall få! Men om jag kan göra något till den saken, så skola vi ha den konservativa republiken, en i aldra högsta grad konservativ republik. Nu ljödo stormande bifallsrop från venstern, och häftiga protester från högern. Derpå uppstod en lång följd af afbrott, i hvilka röfverenskommelsen i Bordeaux!, hvilken ej uttryckligen nämnde Frankrike som republik, spelade hufvudrollen. En deputerad utropade bl. a.: Upprepa de ord, ni yttrade i Bordeaux! Thiers fortfor: Jag inser lika väl som ni, att det före församlingens åtskiljande måste komma till en förklaring, en alldeles tydlig och bestämd förklaring, och detta ej allenast gentemot enskilda deputerade, utan gentemot eder alla, sörsamlingen, landet. (Ja, ja! Bifall.) Hvad mig avgår, skyr jag ingalunda en sådan förklaring; jag kan icke fördraga att iamla i mörker, isynnerhet när det är tråga om regeringen, om landets lugn; ty landet kan endast så lugn, om alla bederliga meningar tillfredsställas. För en regering, som hyser aktning för sig sjelf och verkligen vill vara stark, hvilket under närvarande förhållanden behöfves mer än nagonsin, är det nödvändigt, att all oklarhet undanrödjes. I måsten emellertid tillåta mig säga eder, att edra sinnen äro i starkt uppror, och j hatven all anledning dertill, hvarför jag icke heller beklagar mig deröfver; men just derföre att j ären i en så upprörd stämning, mästen j häri se ett bevis på, att det närvarande ögonblicket just icke