Göteborgsposten – 19 juli 1872, sida 2

ohyggligt nidingsdåd. Målet fortsattes äfven i går med häktade f. skomakaren Johannes Svensson, hvilken natten till d. 1:ste Juli uthällt en flaska vitriololja öfver pigan Christina Andersson. Pigan Andersson ligger ännu illa sjuk å allm. och Sablgrenska sjukhuset. Svensson, ehuru lifligt uppmanad af rättens ordförande, att lätta sitt samvete och tala sanning, förnekade likväl helt och hållet all vetskap om dådet, samt förklarade sig, emot alla vittnenas samstämmiga utlåtande, ifrågavarande natt hvarken ha sett Christina Andersson eller Hagström, misstänkt a t ha anskaffat vitriololjan, ej heller någonsin ha innehaft en med dylik vätska fylld flaska. Vittnena afgåfvo derefter en i det närmaste likalydande vittnesberättelse hvaraf inhemtades följande: Svensson hade i Maj månad lemnat sin hemvist vid Qvarnbergsgatan sägande sig snart skola återkomma, hvilket han likväl ej gjort utan kommit på fattigvärdens sjukhus och först återkommit några dagar före dådets begående. Andersson hade under tiden erhallit ett bref från Svensson, som uppvisades inför rätten, hvari han yttrade några hotelser mot Andersson, förebrående henne att hon icke vidare tycktes bry sig om honom. Då han blifvit utskrifven trån sjukhuset, hade han en dag återkommit till henne, men åuyo gått sägande sig först om några dagar komma tillbaka. Några timmar derefter hade han likväl ånyo infunnit sig der, då icke Andersson varit hemma, samt ingått i hennes rum och lagt sig att sosva. Andersson hade under tiden till vittnena yttrat, att hon icke vågade ligga i rummet så länge Svensson var der. På natten bade skomakaregesällen P. Pettersson, som bodde i samma rum som Christina Andersson, vaknat vid några starka nödrop och sprungit upp, hvarvid han sett Andersson under skrik och Jemmer hoppa ut genom fönstret samt Svensson stå midt i rummet. Fan hade då rusat ut och väckt i yttre rummet varande personer, skomakaregesällen Nilsson med hustru, och ogifta Josefina Carlsson. Dessa hade först skyndat in i rummet till Svensson, men sedan ut på gården och gatan, der de i närheten af Tyggårdsgatan funnit Andersson i ett elåndigt tillstånd och i blotta linnet samt förtärligt bränd å ansigte, bröst och armar. Då de återfort henne i forstugan till hennes bostad, ville hon på inga vilkor ingå i rummet. Hon fördes nu så fort ske kunde till Sahlgrenska sjukhuset. Hustru Nilsson sprang under tiden efter polisbetjening, hvilken häktade Svensson. Vitriololjeflaskan återfanns efter något sökande i kakelugnen och korken till densamma i Svenssons säng. Han sjelf hade sina benkläder och skor genombrända at vätskan, som vid dådets begående blifvit utgjuten i rummet. En del at Anderssons bädd var genombränd, hvarjemte fläckar fanns i Svenssons bädd samt på golivet i kammaren. En skoarbetare Hagström, med hvilken Svensson sista tiden ofta varit tillsammans, och som är misstänkt för att ha köpt vitriololjan, har icke kunnat i sin bostad anträffas utan båller sig troligen dold någonstädes i staden. Sveusson är född härstädes d. 20 Dec. 1810 och har idkat skomakerirörelse till för några år sedan, då han af sjuklighet måst upphöra dermed. Han är sedan 1840 gitt, är barnlös och hans hustru lefver ännu, intagen på sattigförsörjaingen. Sedan omkring 9 år tillbaka har han lefvat tillsammans med pigan Andersson med hvilken han har tvenne barn. Under ransakningen förrådde han slohet och likgiltighet samt förklarade sig lida af yrsel. Han svarade otydligt och obegripligt på till honom stälda frågor. Vittnen intygade likväl med en mun att han förut aldrig hvarken talat eller uppfört sig så som under ransakningen. I atbidan på pigan Anderssons tillfrisknande samt på ofvannämnde Hagströms inställelse uppskötsmålet tillsvidare.